2019 – V18 Titans (h)

FÖRUTSÄTTNINGAR
Vi som satt och väntade på att Patriots skulle lägga i en växel av slutspelsbejakande nitroglycerin i ett läge mot ett avsågat Miami Dolphins fick se oss själva vänta tålmodigt förbi en plågsam slutsignal förra veckan. Allt var upplagt för att man trots allt skulle kunna frambringa en andraseed ur en halknackig säsong men så blev inte fallet. Bedrövelsen låg tät i luften, men nånstans därifrån måste man ha tagit ett nytt andetag. Patriots är långt ifrån utslagna och man får en ny chans att på hemmaplan frambringa en tro på sig själv som borde kunna ge eventuella framtida motståndare en viss oro. Patriots har både torskat mot Texans, Chiefs och Ravens men frågan är om Belichick inte ändå har så pass bra anpassningsförmåga att Patriots kan gälla som favoriter i en rematch? New Englands problem består till viss del, men de facto har man lyckats prestera bra på samtliga lagdelar någon gång under de sista tuffa matcherna. Att få denna leverans att synkronisera, är den stora frågan. Det kommer behövas en toppinsats mot HC Mike Vrabels mannar, ifall man ämnar att åka till Kansas City och återuppleva fjolårets fantastiska match. På skadefronten är där inget större nytt, men både QB #12 Tom Bradys armbåge och hans mest tillförlitliga mottagare WR #11 Julian Edelmans knä och axel är hörnstenarna i att driva bollen framåt. Utan en slutspelsinsats från dessa, så stannar årets säsong mot ett hett Tennessee Titans, med vår gamle Dolphins-antagonist QB Ryan Tannehill bakom centern. Titans har slagit Chiefs borta i år och kommer inte vika en tum här. Det här blir stentufft.

4 MATCHER-I-MATCHEN

1) Titans RB mot Patriots Run Defense
Tennesse huserar en av ligans hetaste vapen längs marken. RB Derrick Henry har tillryggalagt 1540 yards på 303 försök under grundserien, och snittar därmed lätt över 5 yards per försök. 16 TD kan läggas till denna utstående prestation som förmodligen haft en central roll i matchuppbyggnaden för Belichick och resten av staberna. Detta är den otvivelaktiga juvelen i matchen. Få stopp på Titans springsspel, vilken även involverar vår välbekante RB Dion Lewis, och detta kommer sätta tonen i matchen. Både i den bejublade Billsinsatsen och de deprimerande Dolphinsdebaklet så gjorde Patriots Run Defense två fina insatser där motståndarna varit under 100 yards. DE #93 Lawrence Guy, DT #71 Danny Shelton och DE #55 John Simon behöver låsa upp insidan och både stänga Henry:s interiöra löpvägar och trycka Titans inre O-line bakåt. Det är ofta härifrån de tunga första yardsen kan tuggas på första och andra försöket. På LG Har Titans rutinerade Roger Saffold som har en gås oplockad med de Patriotsrushare som höll honom ifrån Lombarditrofén ifjol. Mycket spännande match huruvida förstavågen kan plugga igen skyttegravarna. Utifrån Titans relativa kvalité och formuppåtgående mottagarkår så ska man nog inte förvånas ifall Patriots väljer att hålla på mängden blitzar. Vi fick se ett par bedrövliga all-in-varianter mot Dolphins. Och ha i bakhuvudet att Patriots haft grova problem mot Topp-10 RB i ligan som Nick Chubb och Joe Nixon.

2) Patriots RB mot Titans Run Defense
Hur ger man ett naggat passförsvar bästa möjliga förutsättningar att skaka av sig en otillräcklig insats? Genom att traggla ett framåtskridande springsspel som både erhållit kraft, snabbhet och lite yards-after-contact-flyt på sistone. Ingen 100 yards-insats har registrerats från SB-avgöraren RB #26 Sony Michel, men likväl har han tryckt upp sig över skamgränsen (3,4 yards) till 3,7 yards per försök. Duon med RB #34 Rex Burkhead verkar kunna ge ytterligare lite mångsidighet i spelalternativen. OC Josh McDaniels bör ha analyserat Billsmatchen ytterligare och ett och annat spel från fjolårets grundserietorsk mot Titans för att smida bästa möjliga gameplan. Då väderleksrapporten pekar mot regn och ett övertag med boll i ägo oftast ger positiva utslag så kommer det bli en arbetssam dag för Patriots RB-kår. Räkna med ett antal insatser både från RB #38 Brandon Bolden och jet-sweeps från WR #15 N’Keal Harry och den lille ekorren Edelman. Om Michel och Burkhead sätter tempot interiört så kommer RB #28 James White backa dem genome ett gediget mottagningsspel på utsidan. Titans mönstrar oftast ett 3-4-försvar som frontas av kuggen DE Daquan James, fyrfaldigt Pro-Bowl-framröstade NT Jurrell Casey och rookie-förstarundan DE Jeffery Simmons. Frågan är om Vrabel vågar attackera ytterligare med blitzar för att stänga ner Patriots springsspel. Hans linebackerblod skriker säkert efter det, men bara för att Patriots har haft generella problem med sina screenpassar, betyder inte att ikväll blir en sån kväll.

3) Titans CB mot Patriots WR/TE
Tennessee har under senare år varit glada för f.d. Patriotsspelare och i bakplan återfinns både Malcolm Butler och CB Logan Ryan. Den förstnämnde SB-hjälten är dock placerad på IR och kommer således inte vara en faktor. Däremot kommer hundvännen Ryan (japp han bedriver verksamhet för hemlösa hundar som sitt samhällsengagemang) bli en tuff kombatant för exempelvis WR #14 Mohamed Sanu som fortfarande tros sitta inne på en rejäl håll-käften-insats. Man är såklart medveten om att press på Brady är den överlägset bästa taktiken för att försvåra den redan icke-infunna harmonin med Patriots mottagarkår. Vad gäller sacks så har man totalt mäktat med 43 över 16 matcher, vilket kan te sig i det minsta laget, men man har hållt en bra nivå vad gäller turnovers där man ligger på +6. FS Kevin Byard har fortsatt bygga på sig ett rykte om att vara en av ligans vassare bollsnärjare på safetypositionen, i år blev det fem stycken över grundserien. Fler av den hade onekligen sprakat igång en skräll (eller är det verkligen det) om man kan dra nytta av ett eroderat springsspel där Brady tvingas ge sig ut på nyckfullare uppdrag genom luften. Bortser man från Edelman, och till viss del Dorsett, så jobbbar Patriots med en mottagargrupp som saknar mycket av den där tillbakafallande rutinen som bir allt viktigare ju längre fram i säsongen man kommer. Det kommer behövas en handfull riktigt vassa prestationer från hela WR- och TE-uppsättningen. Man hade ju så gärna sett TE #84 Benjamin Watson åter få lite tid rampljuset!

4) Patriots Front 7 mot Titans QB
QB Ryan Tannehill kunde inte komma överens med Miami Dolphins om en fortsättning, och tillslut blev det Titans som nappade. Redan när detta skedde så kunde man se att deras tandem skulle vara en av ligans vassare. Men vad få trodde var att Tannehill helt enkelt skulle knocka franschise-QB:n Marcus Mariota som valdes som total tvåa 2015, och ta över skutan. Därefter har Tannehill gjort det exemplariskt. En QB-rating på 117,5 och december månads offensiva spelare AFC är verkligen en renässans för honom. Med över 70% framkomna passningar och en spännande uppsättning bollfångare så behöver Patriots inte bara stoppa springsspelet, utan även ge Tannehill otacksamma passningslängder och hastade bollsläpp. Nu ska det sägas att Tannehill har haft det tungt i Foxborough, med ett 0-6 record. Det gäller att Patriots får in det flytande oförutsägbara Front-7-uppställningen, där alla turas om att knäcka sina motståndare. Då Tannehill inte är oäven via fötterna så gäller det att utsidorna inte säljer sig för lätt, då 10-12 yards löpningar Out Of Bounds är ett alldeles utmärkt sätt att få äga bollen. Titans har inte mindre än 13 olika pasningsmottagare som under året TD:at, främst är WR A.J. Brown, som sprängt 1000-gränsen. Andra notabla hot är WR Corey Davis och slotlöparen WR Adam Humphries, som enligt rapporter valde bort Patriots inför säsongen. Tannehill har gjort fina insatser mot Patriots förr, men sötebrödsväder i Miami är en helt annan sak än januari på Gillette.

TIPSET
Patriots bör ha rannsakat sig rejält med förvändandet att man är aldrig bättre än sin senaste insats. Med detta sagt så hoppas jag att man våga tro på att det här laget faktiskt kan vinna Super Bowl. Det som behövs är fyra matchers Patriotsgedigen exekvering med ett försvar som rör sig i säsongen toppnivå, en offensiv som spelar tråkigt vägvinnande och ett special teams som ger bra field position, sätter kickarna och kanske kanske blockar nånting till. Ikväll handlar det om att Tannehill ska få kasta sig igenom Patriotslagren och infinna sig att få svåra 3rd Down-försök. Stänger vi springsspelet så tror jag vi levererar tillräckligt på övriga positioner. Jag var negativ i omröstningen från igår, men jag har ändrat mig. Patriots vinner 27-21 och ger oss en spännande Divisionalmatch borta mot Chiefs, där vi kan gå in som underdogs. Brady 1 TD och en studsande INT. Går dock välbehövligt över 350 yards. Sexpoängare från White, Burkhead och Michel.

// Johan Lundahl

2019 – V15 Bengals (b)

FÖRUTSÄTTNINGAR
Tredje förlusten för säsongen inkasserades samtidigt som Baltimore vann. Vägen till Super Bowl 54 går med största sannolikhet genom Maryland, men alla vägar är fortfarande genomkomliga. Frågan är ifall det blir en omväg runt Wild Card Weekend för första gången sedan 2003. Om man läser föregående mening i långsam takt, så inser man hur oerhört priviligerade New England Patriots fanbase varit under 2000-talet. Men framstående resultat kreerar höga förväntningar. Blir detta en belastning eller en motivator? Vi kan skönja viss frustration som kan härledas till det förstnämnda men nog fasen är det spelarna som sätter de högsta kraven på sig själva. Jag tror närhistorien enbart skjuter Patriots i positiv riktning. Nuet skall besegras, med tydlig understrykning på att detta är görbart i New England. Hemmaförlusten mot Chiefs satte återigen fokus på Patriots 2019:s betydande brister, men utifrån ett rationellt synsätt så fanns där en hel del att ta med sig. Nu gäller det att snabbt ta avstamp från det goda, och göra tre disciplinerade och effektiva insatser för att ro hem andraseeden, före flåsande Chiefs. Det börjar med en seger mot ett 1-12-segerfattigt Cincinatti Bengals i Ohio. Bengals haft har haft en genomgående bedrövlig säsong, men såg en ljusglimt i det kompakta mörkret när man kunde klå Jets för två veckor sedan. Bakom offensiven var QB Andy Dalton tillbaka. Den förbjudna frågan uppstår dock såklart; vill verkligen Bengals vinna och eventuellt vaska ett uppkommande förstaval i draften? Man tog och torskade mot Browns förra veckan för säkerhets skull.

4 MATCHER-I-MATCHEN

1) Patriots WR mot Bengals Secondary
Patriots får inte offensiven att fungera på ett fullgott sätt. Det har varit omtumlande omsättningskarusell på WR-sidan där roostern flukturerat rejält från start till nuläget. WR #11 Julian Edelman drar ett oerhört tungt lass och får en extra markering att hantera nu när han ses som det primära hotet istället för Rob Gronkowski. Ändå lyckas han göra sig fri på ett mer än godkänt vis. Där finns dock både en och två nivåer med vad gäller Edelmans hand-öga-koordinering just nu. Men hans kollegor måste börja slå sina försvarare. WR #13 Phillip Dorsett inledde säsongen lovande men har inte lyckats konvertera när spelschemat bjudit på tuffare motstånd. Han tog 0 yards senast, men utifrån det resonemanget så kan idag bli en bra omstart. WR #15 N’Keal Harry blev rånad på sin första TD senast p.g.a. ett praktiskt kryphål i regelverket. Hans storlek och styrka är en dimension som behövs fyllas, och den match Brady kan hitta ett flow med årets förstaval så kommer Patriots på nytt se mer komplett ut. Ingen ur säsongens TD-uppsättning är i närheten att ge Brady den utvägen som en hybrid block/bollfångare kan ge. Bengals secondary har inte varit lagets mest falerande del i sin avgrundsdjupa resultatsprestation. Man ligger och guppar på en 19:e plats med 242,8 uppgivna yards per match genom luften. Frontman hittills i år har S Jessie Bates III varit med sina 3 INT:s, men mer behövs utifrån att Cinci ligger på -11 i Turnover Ratio. Dock ska man påpeka att Bengals Defense faktiskt bara släppt 16 TD (Patriots 9) vilket kan bli bitigt för Patriots rent ut sagt usla Red Zone-effektivitet (48,08, 27:e plats).

2) Bengals Pass Rush mot Patriots O-Line
Bengals har över hela defensiva enheten bara 21 sacks, vilket i förhand känns i minsta laget om man ska hålla QB Tom Brady i schack. Man har en rutinerad duo därfram med DT Geno Atkins och DE Carlos Dunlap, som såklart kan dra nytta av att Patriots O-line har uppenbara problem med timing och samarbete mot kraftfulla och reaktionssnabba enheter. För att ge sin acceptabla Secondary ytterligare möjligheter till block och matchomvändande INT:s så behöver Bengals hitta Patriots svaga punkter och utnyttja dem till fullo. På C-positionen är C #75 Ted Karras tillbaka istället för C/G #66 James Ferentz som fått backa upp de senaste två veckorna. Karras har inte varit klockren i sina åttagande, framförallt inte i samstäminghet med G #62 Joe Thuney och G #69 Shaq Mason, som ser ut att tråna efter långtidsskadade C Dave Andrews. På vänsterflanken gör T #76 Isiah Wynn sin fjärde match efter skadan och hans intåg i ligan har inte heller detta varit fjärilsbestruket. Kan bli en spännande bjässefight mellan Wynn och Bengals DE Sam Hubbard på Bradys blindside.

3) Patriots RB mot Bengals Run Defense
En matchup mellan två rätt så dysfunktionella enheter. Om Patriots passpel hackar så är springsspelet inte ens i växel. RB #26 Sony Michel är tämligen ur slag och lyckas inte finna några luckrativa luckor att kapitalisera på. Hans kvicka riktningsförändringar från fjolåret känns som bortblåsta och frågan är vilket tillvägagångssätt som OC Josh McDaniels och hans underhuggande stab väljer att gå. Involvera Michel mer som en tandem med 3rd Down RB #28 James White eller helrenovera blockscheman för O-Line och TE vid springuppgifter. Patriots springsspel har varit en icke-faktorer i fler av BB:s säsonger, men i år är ljuspunkterna väldigt få. Man saknar en rejäl mörsare som kan ta de tunga yardsen på 1st down och således öpnna upp för ett finurligare spel på 2nd och 3rd. Det funkade inte senast mot ett 31:a rankat Chiefs, men av en händelse så får dem chansen mot ligans sämsta Run Defense, som snittsläpper 156,7 yards per match. Även om Patriots såklart kan överleva kvällens batalj utan ett superspringsspel, så känns det nånstans som Nu eller Aldrig för 2019 års upplaga. Bengals spelar oftast med fyra gubbar i första ledet, vilket kan ge fina öppningar om Patriots blockeringsspel orkar stå emot den initiala vågen.

4) Bengals RB mot Patriots Front-7
RB Joe Mixon är en av huvudpersonerna i en potentiell Bengalsvinst. Tredjeårsspelaren har dragit en tuff arbetsbörda utifrån Bengals QB-problem samt avsaknaden av skadade WR A.J. Green. Senast mot Browns tryckte han är sig magnifika 186 yards och har ett rykte om sig att vara kvick i sidled, läsa spelet bra och därtill svårstoppad då han är bland ligans bästa RB vad gäller att bryta tacklingar från anstormande motståndare. Därtill har han 29 bollfångster och 230 yards genom luften. Han backas upp av rutinerade Bengalstrogna RB Giovani Bernard, som dock inte fått TD:a i år. Mixon behöver hitta en vinnande väg genom en tillbakastudsande Patriots Run Defense som trots förlusterna mot Texans och Chiefs varit vassa och verkligen inte kan lastas för resultet. DT #71 Danny Shelton, DE #55 John Simon och DE #93 Lawrence Guy, m.fl. i rotationssystemet har satt sina motståndare i skyttegravarna under press (20 sacks hittills så Bengals O-Line bör vara förvarnade.

TIPSET
Nu är alla övriga AFC-divisionsledare förlorade mot så det måste ta stopp här, och det tror jag absolut det gör. Inte med en rungande övertygelse, men en match som så sakteliga tippar över till vår fördel. Bengals håller oss jämnt i i drygt 40 minuter varpå vi andas lite morgonluft och drar ifrån. Seger 34-14 efter att Brady sneakat in en, Bolden plockar in en genom luften, Harry får sin första godkända TD och att White visar att vårt Red Zone-spel är en fundamental nyckel till seger. Idag och framöver.

MEDLEMSHÖRNAN

Slutresultat i matchen?
Fredrik Sjögren: 21-13
Jocke Axelsson: NE-CIN 30-13. 4 TD för Pats, tre från TB12.
Shawn Cordeiro: Jag tror Patriots offensiv kommer igång på riktigt nu. Vi har varit nära i många matcher sista tiden att bryta loss men nu är det dags. Vårt försvar jobbar som tidigare, dominant! Patriots 34 Bengals 10

Vem bör vi hålla ögonen på ikväll?
Fredrik Sjögren: Ska bli intressant att se om Michel kan göra en bra match. Vi behöver få igång springspelet för att vara farliga inför slutspelet och då är han ett viktigt vapen.
Jocke Axelsson: Tror Bengals prioriterar springspel så Mixon blir den naturliga spelaren att kika på.
Shawn Cordeiro: Våra RBs. Burkhead sparas för att hålla sig frisk till slutspelet men kommer fram och tar ledning i denna match. Michel bryter 100 yards. WR Meyers får mer mål från TB12 och kommer att lyckas då Jules är double covered.

Vem är din gubbe än så länge den här säsongen?
Fredrik Sjögren: Har alltid gillat Edelman och hans jävlar-anamma-inställning. Som vår enda riktigt pålitliga reciever har han varit och kommer att bli superviktig.
Jocke Axelsson: Edelman #JE11. I D är Collins #58 en sensation
Shawn Cordeiro: Självklart är det Julian Edelman. Man of Steele! Squirrel!!! Finns en anledning att han få double coverage som slot-WR. Han har inte världens bästa händer men är snabb som satan. Han ger 100% alltid och ger ALDRIG upp!!!

// Johan Lundahl och Filip Dijak

2019 – V14 Chiefs (h)

FÖRUTSÄTTNINGAR

“Vi är inte 2-10, vi är 10-2” proklamerade Tom Brady tydligt under veckan. Han är frustrerad men fullt fokuserad. Han har varit med förr. Förlusten mot Texans på Sunday Prime Time sved såklart och kan få ett överhängande eftermäle i jakten på SB och framförallt via en Home Field Advantage. Samtidigt följer även denna säsongen ett mönster som tycks vara återkommande. Patriots lyckas vinna de flesta matcherna, utan att imponera, men tuffa bortamatcher är och förblir i en speciell riskzon, och med tydliga problem mot rörliga QB:s så njuter i hela världen av att se Patriots förlora. Lagets prestationer devalveras och helt plötsligt släpper en del press och allt klickar i allt fler avgörande moment. Ravens är nu konstaterat laget att slå i AFC och Thanksgivning är förbi. En rejäl sjukdomsvecka är avbockad och Patriots får återse Foxboroughs vänliga omgivningar. Man ges en ytterst inspirerande uppgift i att klå fjolårets MVP i QB Patrick Mahomes och samtidigt försöka avstyra skickliga HC Andy Reid, som bör vara en av Bill Belichicks närmast jagande medtävlande om titeln som ligans skarpaste fotbollssinne. Ett lag som ska gå långt ska älska den här uppgiften och trots hans inte alltid så upplyftande svar på presskonferenserna, så kan ni räkna med att alla på Patriots laguppställning täljer blod ur sten för möjligheten att prestera under Belichick. Och med Bills blåslampa i häcken så finns där bara en enda sak ikväll. Vinst. Chiefs kommer till Massachusetts med ett 8-4 record, varav tre av torskarna överraskande skett på svåra Arrowhead Stadium. Enda bortaförlusten var i Mahomes comeback efter två matchers skadefrånvaro, och kom på ett matchavgörande FG mot Titans i slutsekunderna. Årets Chiefsupplaga är absolut en titelutmanare, men utöver segern mot Ravens Vecka 3, så har man inte gjort något riktigt statement. En storseger senast påvisar dock att formen är i antågande, så varför inte befästa spekulationerna med en revansch från fjolårets AFC Championshipmatch?

4 MATCHER I MATCHEN

Chiefs QB mot Patriots Secondary
Mahomes andra riktiga säsong har understrukit att han inte är något one-hit-wonder. Han snittar hittills 2 TD per match och har enbart gett bort 2 INT:s. Även om han näst intill vansinninga produktion från ifjol dämpats (50/12 på 16 matcher) så går det inte nog uppskatta känslan att ha en offensiv spelledare som inte tar förhastade beslut. Med en QB-Rating på 107.7 och ett par inkörda to-go-guys i sin offensiva närhet så kommer en stor del av den här matchen koka ner till duellen mellan Mahomes speluppfattning, rapphet, timing och precision och en på andra sidan stående Patriots secondary som hittills gör en outstanding säsong. Patriots har en rejält utmaningi att se till att de stora spelen, som bl.a. satt Chiefs som tredje i ligan vad gäller Passing Yards, inte uppstår. Kanske än viktigare, utifrån en tillbakablick på säsongens två förluster; va med på tårna från början. Chiefs är bäst i ligan vad gäller producerade under första halvlek, och med handen på hjärtat så tycks inte Patriots besitta en såpass samspelt offensiv att man kan vända monumentala underlägen. Mahomes kommer leta efter WR Tyreek Hill och WR Sammy Watkins i djupet, och en tidig framgång här kommer vara en slag mot hela Patriots matchplan. Speciellt den förstnämda av dessa herrar är löjligt snabb och får inte ges minst utrymme att hiva in bollen, för är bollen väl inne i handen oantastad, så är sexpoängaren inte långt borta. CB Stephon Gilmore kommer behöva prestera starkt på nytt, förmodligen mot Watkins. Ytterst intressant huruvida de andra i bakplansmanskapet tar sig an Hill och icke oävna WR DeMarcus Robinson. Kan de få hjälp av en god pass rush där Mahomes tvingas till utmanande luftpastejer, så har man tydligt visat att man behärskar att knycka dem. FS #32 Devin McCourty leder på fem insnärjda. Ikväll hoppas vi att någon annan ämnar att gå om.

Patriots WR mot Chiefs Secondary
Den blåröda offensiven räckte inte till mot ett Texans som hittade sprickor i ett tidigare solitt försvar. Ändå fick Patriots avsluta trevligt och WR #11 Julian Edelman visade än en gång att han är en mycket pålitlig ångvält för Patriots i trängda lägen. Det gäller dock att omgivningen runt om honom ger honom förutsättningar att sticka ut. Double Coverage är svårt för vilken mottagare som helst, men om inte motståndaren behöver redistribuera fler man i pass rushen, så blir inte övriga offensiva bollfångare gagnade av dubblingen. WR #14 Mohammed Sanu har varit Questionable under veckan, men kommer förmodligen lira trots skavanker. Edelman och Sanu behöver förmodligen ha varsin produktiv dag, då gänget där bakom med WR #13 Phillip Dorsett, WR #15 N’Keal Harry och WR #16 Jakobi Meyers fortfarande inte imponerat i den grad att den tunga bördan kan placeras på dem. Dock har de glimtvis visat upp förmågan och med Edelman och Sanu som draglok kommer de kunna få chansen att göra skillnad. Chiefs secondary, har dock tagit sig rejält i kragen i år och placerar sig på en uppåtgående 16:e plats på uppgivna passningsyards. Ifjol var man dödssist och då räckte det nästan hela vägen till Super Bowl. Hela försvaret har producerat fullt godkända 12 INT:s och tuffingen SS Tyrann Matthieu och smält bra in återbyggnaden. Patriots har fortsatt stora problem med produktionen nära endzone, och förmodligen är 3DRB #28 James White framgång knuten till huruvida yards utfaller i poäng. Timingen mellan Brady och hans mottagare har stundtals varit förvånansvärt avig, och ikväll behöver denna defekt verkligen filas bort.

Chiefs TE mot Patriots LB/SS
En av anledningarna tillatt Patriots lyckades bemästra det favorittippade Chiefs på bortaplan i AFC Championshipmatchen i fjol var att man lyckades hålla Chiefs grymma TE Travis Kelce i schack. Hans storlek och händer har gjort honom till Gronkowski:s arvtagare som NFL:s tyngsta och mest svårhanterade block- och mottagarhybrid. Hittills har han bordlagt 923 yards och 4 TD i år och hans absoluta närvaro gör att Patriots defensiv måste anpassas mer än vanligt till den sortens screens och korta spel som kan lösa ut en QB under framryckande framstormning. I fjolårssemin fick Gilmore en överraskande stor roll i nedstängningen av jättepjäsen och självfallet kommer Reids stab ha gjort en rejäl genomlysning i huruvida man kan utnyttja det faktum att Patriots kanske undvarar sin främsta defensiva igel mot honom. Om Belichick däremot inte sjösätter Gilmore för en Kelceblockad så kommer man vara beronde av att SS, Nickel eller en den mest anpassade LB:n gör en jättematch och täcker altenativt hindrar Kelce från att ta yards efter mottagning. ILB #54 Dont’a Hightower behöver vi bättre i jakten på sprintande QB och genomträngande RB:s.

Patriots Run Defense mot Chiefs RB
Texansförlusten skall inte tillskrivas en misslyckad defensiv insats mot deras springsspel. Till skillnad från Ravensförlusten så fick man generellt stopp på deras markbundna attacker och detta behöver vara det fortsatta läget. Chiefs har inte alls fått igång sitt springsspel och letar fortfarande efter flytet. 24:e plats och ett matchsnitt på 94,5 yards är i minsta laget om man ämnar att ge sin QB ett utrymme att använda samtliga optioner och därtill även boosta genom att ge korta 3rd downs. Man har dock producerat 11 st försök på 20+ yards (vilket ytterligare påvisar att det överlag går trögt och i små chuck) RB LeSean McCoy är välrenommerad men 410 yards hittills i år är inget superimponerande. Hans parhästar RB Damien Williams och RB Darrell Williams går också trögt (där totalen definitivt hjälps upp av en 91-yards löpning mot Vikings). Patriots förstanivå mot löpet med DE #93 Lawrence Guy, DT #71 Danny Shelton och DE #55 John Simon kommer än en gång inte få de stora rubrikerna, men deras uppåtgående kurva är mycket behövlig för att tvinga Mahomes att utmana Patriots stabila secondary. Även rotationsspelarna där bakom behöver hålla ut. Ett ensidigare Chiefs blir ett mer lätthanterligt Chiefs.

TIPSET

Ikväll måste nog ändå ses som en riktigt vattendelare. Jag tror vi står på rätt sida om den. McDaniels kommer ha nått spännande trick play i rockärmen som eldar upp en glödande offensiv. Jag tror att TE Benjamin Watson kommer upp i en viktig hjälteroll och blir en oväntad överraskning, när Edelman och Sanu tvingas slita i numerära underlägen. 26-24 Patriots efter att återsignade K Nick Folk dunkar in matchavgörandet med 3 minuter kvar och ILB #52 Elandon Roberts plockar upp en fumble från Mahomes i deras sista anfall. TD:s från White, Michel och Dorsett.

MEDLEMSHÖRNAN

Slutresultat i matchen?
Kristoffer Åkerblom: Jag tror det blir en defensiv match även om Chiefs har ett galet anfall så är vårat D riktigt bra! 21-17 till Patriots!
Jerry Claesson: 27 – 20 till Pats
Henrik Lundin: 27-24 Pats, avgör i slutet med ett FG.

Vem bör vi hålla ögonen på ikväll?
Kristoffer Åkerblom: Hardman kommer vara viktig att stoppa och White tror jag kommer igång på riktigt!
Jerry Claesson: Hill och Kelce
Henrik Lundin: Tror Edelman kliver fram idag. Tycker ofta han är grym i stora matcher.

Vem är din gubbe än så länge den här säsongen?
Kristoffer Åkerblom: Min gubbe för säsongen är inte en spelare utan Bill. Att vara 10-2 med skador och tappade spelare är hans förtjänst. Men Gilmore har (som vanligt) varit grym!
Jerry Claesson: Jag skulle då säga Van Noy.
Henrik Lundin: Måste ändå säga Gilmore! Han har vart helt suverän och är helt klart värt sin lönecheck han får.

// Johan Lundahl och Filip Dijak

2019 – V12 Cowboys (h)

FÖRUTSÄTTNINGAR

I en trögstartad tillställning senaste så kunde Patriots försvar efter hand sätta ner foten och hålla Eagles presumptivt jobbiga offensiv i schack. Samtidigt så kunde en hackande egen offensiv puttra igång och via tre FG i knepig vind och en magisk QB-swap vända tillbaka lokomotivet på vinnarspåret. Patriots är 9-1, men likväl kritiseras man både från eget håll och från diverse förståsigpåare. Den positive framhäver att detta är ett gyllene läge där man på nytt kan slippa det tunga favoritskapet, samtidigt som en seed, kanske den ädlaste t.o.m. finns inom räckhåll. En mer negativ betraktare understryker Patriots offensiva alldaglighet, som både ser ut att sakna styrka, talang och lösningar. Det är fritt fram att välja sida, men ur BB/TB-erans löjeväckande framgång så är det svårt att ändå inte tro på minst en AFC Championship-match i januari. Vägen är dock fortfarande lång och kvällens batalj är en klar riktningsvisare. Styrkan på hemmaplan måste återigen utnyttjas samtidigt som försvaret får en ny chans att visa friska takter mot en av ligans mer välbalanserade offensiva enheter.

Cowboys, det fjärde laget i NFC East att försöka betvinga oss, är tillsammans med San Fransisco 49ers lagen som ligger precis bakom Patriots och Steelers, med 5 Super Bowl-vinster. Hittills i år sitter man på ett slutspelspekande 6-4 record och har således allt att spela för när man främst behöver hålla 5-5 Philadelphia Eagles bakom sig. Återstående schemat ser relativt svårt ut, så en överraskande seger i Foxborough hade verkligen gett vind i seglen för den gärna handklappande HC Jason Garrett. Man ser vass ut de flesta lagdelarna, men man kan samtidigt konstatera att man har ännu inte lyckats besegra ett motståndarlag med vinstprocent över 0.50. Dallas Cowboys var, och kanske fortfarande är, Americas Team. Men det är ju så att i princip 31 andra fanbases vecka på vecka hejar emot oss, så vad skiljer denna söndag från vilken söndag som helst?

4 MATCHER-I-MATCHEN

1) Cowboys RB mot Patriots Front-7
RB Ezekiel Elliot axlar ett stort ansvar gällande hela Cowboys anfall. Han stormar mot ännu en säsong över 1000 yards (833 nu) trots sin tunga arbetsbörda, vilket såklart varit fyra raka ifall han inte fick en rätmätig avstängning 2016 för misshandel. Dallas placerar sig på en sjunde plats i ligan med 131,9 yards per match och bakom Elliots 7 TD har man haft en fint komplement i rookie-RB:n Tony Pollard, som snittar 4,7 yards per carry. Patriots fick ju sig en rejäl hurring mot Ravens, men kom tillbaka fint mot Eagles, och ger ut mindre än 100 yards per match (10:e ligan). DT #71 Danny Shelton och DT #93 Lawrence Guy hade en stor del i hur försvaret både kunde stänga ner springsspel och sätta QB Carson Wentz under press. Hans förstavåg kommer sätta huruvida bakomvarande LB måste trycka eller falla. Men LB #58 Jamie Collins och LB #54 Dont’a Hightower är bäst i press, gärna om det kan samköras med att någon plockar ner eventuella ivägskyndade luftpastejer. Cowboys vägvinnande springsspel förebygger det faktum att man har ligans bästa 3rd Down Offense med 52% procent avklarade. Således, att avmantla Cowboys RB:s genom att hitta rätt genom röran runt L.O.S. är mycket välbehövligt. Dallas centrala O-line med C Travis Frederick, G Zach Martin och G Connor Williams kan bli dagens oomsjungna hjältar om de banar väg för sitt springsspel.

2) Patriots WR mot Cowboys Secondary
Patriots WR-kår, som inledningsvis på säsongen, såg helt otrolig ut på pappret står i dag vecka 12, tämligen osäker. Skadelistan under veckan har varit löjligt lång och enligt initierade observationer så kommer WR #14 Mohammed Sanu och WR #13 Phillip Dorsett med överhängande sannolikhet att missa söndagseventet. Patriots står därför med pålitliga, men ej ännu helt klockrena denna säsongen WR #11 Julian Edelman samt rookieduon WR #15 N’Keal harry och WR #16 Jakobi Meyers som QB #12 Tom Bradys renodlade bollfångare. Förstarundan Harry debuterade förra veckan och kunde tillräkna sig sina första 18 yards. Han har en mycket spännande potential för Belichick och McDaniels att karva fram, men att förlita sig så här mycket på honom är inget drömläge. Meyers har efter sin utstående försäsong långsamt tuggat sig in i Bradys tillitssfär. Det kan komma behöva att han tar ytterligare ett trappsteg här ikväll. Ett mer realistiskt utfall av uppkommen situation är att Brady kommer sprida sina projektiler till TE #84 Benjamin Watson, TE #85 Ryan Izzo eller TE #83 Matt LaCosse beroende på vem som landar innanför 46-manna-matchtruppen samt fyrtalet RB i #28 James White, #26 Sony Michel, #34 Rex Burkhead och #38 Brandon Bolden. Cowboys bakplan har under säsongen funnit en fullt fungerande enhet primärt befolkad av spelare som enbart representerat “Dem Boyz”. Man ligger sjua över tillåtna yards (216,9 per match) men har enbart lyckats trycka fram 4 INT:s. Senast mot Detroit imponerade man inte direkt mot Lions andra-QB (överraskande tight vinst 35-27), men alla enheter kan göra en dålig match. Spelar Patriots “tråkigt”, effektivt och rent utan oforcerade balltapp eller fumbles, så kommer Cowboys secondary behöva stänga ner The Brady Bunch å det grövsta för att göra skillnad.

3) Cowboys QB mot Patriots Secondary
Cowboys QB Dak Prescott leder NFL:s passningsyards på ett imponerande vis med 322 yards per match, rating på 104 och 21 TD via luften, 3 via marken. Det kan bero på hans imponerande höftmuskulatör och dess dansanta inprogrammerade stegen. Det kan också bero på att en talangfullt kille placerats i ett sammanhang där han får utnyttja sin atletism samtidigt som han omges med en av NFL:s bredaste anfallsuppsättningar. Dallas gammel-Gronk i TE Jason Witten levererar fortfarande ett säkert passningsalternativ, trots en ensäsongs pensionering. WR Amari Cooper har verkligen blommat ut med sin förmåga att på djupet levererar stora spel och i hans skugga har WR Michael Gallup klivit fram som en 1000+ reciever. Detta i samklang med Elliot längs marken borde ge Cowboys klar potential att utmana om titeln. Idag möter han dock inte vilket secondary som helst, utan ett lett av ligans bästa CB i #24 Stephon Gilmore. Hans sätt att växa in i Patriots, sedan mångaår, halvtaskiga CB-spel, har verkligen bytt skepnad på hela franschisen. Räkna med att Gilmore kommer sitta klistrad på Cooper, vilket gör att matchvinnartaggen kan ligga på de övriga. Att Patriots återfår SS #23 Patrick Chung känns skönt, då hans rutin mot TE och RB i fart kan få större betydelse än vad man tror. Trots allt har DB #25 Terrance Brooks gjort gedigna insatser, men med den press som finns på försvaret idag, att inte låta Prescott få dominera klockan, så är Chungs återkomst balsam. Dock saknas SB-hjälten CB #30 Jason McCourty. Räkna således med att #27 J.C. Jackson får ännu fler chanser att gräva sig uppåt i hierarkin.

4) Patriots OL mot Cowboys Front-7
Mycket spä har tillskrivits O-line, som till skillnad från fjolåret, inte lyser om matchvinnarpotential. Men ikväll kan där komma en förändring då 2018-års förstarunda LT #76 Isiah Wynn entrar banan, och förmodligen ersätter T #72 Marshall Newhouse, som trots slit och svett inte riktigt kunnat ge Brady en semiharmonisk tillvaro bakom sin mur av muskler, skägg och tatueringar. McDaniels offensiv har under säsongens offensiva missflyt letat efter ett sätt att få springsspelet att fungera. Att ett manskapsbyte skulle trolla fram framgång här känns overkligt men Wynns intåg ger en betydligt mer atletisk ytterkant vilket borde kunna ge bättre möjligheter till att använda sig av screen passes. Med Bradys förmåga vid tid stycka sönder motståndare så kan man väl tro att Dallas nånstans känner hur det kliar i blitzmuskeln och således öppnar upp för framförallt White. Cowboys ytterattacker orkestreras av rutinerade DE DaMarcus Lawrence och Patriotstrejden DE Michael Bennett. Den förstnämnda kan missa tillställningen och vad gäller Bennett så kan man nog räkna med en viss revanschlusta efter att hans styrkor inte sammanföll med hur Patriots önskade bedriva försvarsspel. Överlag saknar man en riktigt sackmaskin, men även ett medelstatistiskt lag (14:e, 105,2 yards per match) ser i nuläget ut att kunna stå upp emot Patriots O-line vad gäller att bana väg för det mellanträngade springsspelet. O-line med komplement behöver bedriva en röjning som medför att RB åtminstone får en acceptabel utdelning. Utan detta så blir läget ännu tuffare för en ansträngd WR-kår.

TIPSET:
Nya utmaningar, men det rinner ner till att spela effektiv fotboll. Jag tror man har varit medveten om lagets status och således har kunnat mixa in RB-pågarna i på ett ännu klurigare vis. Jag tror också att Gilmore kommer plocka enr Cooper, men att Cowboys “överraskar” med andra alternativ. Dallas Prescott, spring och oväntade passningsalternativ landar dock något kort. Jag tror vi kniper det hela med 24-20, och offensiven får komma tillbaka från underläge, innan defense snärjer en boll i slutet. TD från Burkhead, Michel och Watson.

MEDLEMSHÖRNAN

1) Vad tror du matchen slutar?

Filip Jacobsson: Pats vinner såklart med 28-13
Per Martinsson: Patriots W med 14 poäng.
Christofer Lundin: 28-17 till Pats

2) Vem bör vi hålla ögonen på ikväll?

Filip Jacobsson: Bör hålla ögonen på nr 14 min nya favorit. Mohamed Sanu, han har varit vass och jag tror han kommer få lite mer idag.
Per Martinsson: Försvaret i Pats helt klart, speciellt McCourty-tvillingarna.
Christofer Lundin: Edelman och sen hoppas jag att Wynn kommer få speltid om han är hel.

3) Vem är din gubbe än så länge den här säsongen?

Filip Jacobsson: Sanu är såklart min gubbe denna säsong!
Per Martinsson: Jules. Det är en fröjd att se han spela.
Christofer Lundin: Joe Thuney och sen tycker jag att Ted Karras gör ett mycket bra jobb som C.

// Johan Lundahl och Filip Dijak, Patriots Sweden

2019 – V11 Eagles (b)

Förutsättningar

Patriots förhoppningsvisa obesegrade säsong finnes ej 2019. Det är en särdeles befängd önskan att överhuvudtaget våga sikta på detta som supporter, men 2000-talets dominans får en att drömma. Baltimore Ravens satte oss på plats med en viss tydlighet i nionde matchen för säsongen och jagade bort (tillfälligt får vi hoppas) vårt Boogeyman Defense. Det var inte rakt igenom en värdelös insats utan där finns förmodligen stora justeringsmöjligheter inför fortsättningen av grundserien. LB-legenden Ted Bruschi utkvad något i stil med att “det var nästan tvunget att åka på denna förlusten, för att kunna slå dem i slutspelet”. Patriots behöver med stor sannolikhet kunna hålla en mobil gunslinger i schack för att bara ta sig till Super Bowl. QB Lamar Jackson, med sin bakomstående HC John Harbough, hade tagit sin Bye Week och omsatte den till en vass game plan, där Patriots, fick jaga i underläge, och när man nästan var ikapp tryckte korparna på gasen igen. Jobbigt men nyttigt. Det som betyder något i slutänden är den där februarisöndagen i slutet av februari.

Philadelphia Eagles spelar i Philadelphia, Pennsylvania, en stad som den vanliga svensken kanske främst associerar till “Cheesesteak”, “Rocky Balboa”, “Liberty Bell” och så klart “misslyckad sportstad”. Det har varit en tuff tid för stadens invånvare. Med fyra lag i de största amerikaska sporterna har staden egentligen inte varit relevant sen 70-talet, bortsett från en World Series 2008, tills de då besegrade Patriots i Superbowl för två år sedan. Big Dick Nick, mannen som bärgade första SB-titeln är dock inte kvar i Philadelphia Eagles, laget som knackar på dörren till 90 år. Laget leds istället av den sevärda Carson Wentz, som hittils har haft en liten upp och ner säsong. Eagles har börjat med 5W-4L, ett record som är helt OK i NFC East. Tittar man på spelschemat har de, bortsett från Green Bay Packers på Lambaeu Field, inte slagit några starka lag. Bills, Redskins, Jets och Bears skrämmer inte någon. Eagles är inte lika skrämmande som de var för två år sen, när allt verkade klicka. De känns väldigt mediokra, slagbara i år, något som statistiken också antyder. Eagles är 21:e i Pass Offense, 11:e i Run Offense, och 24:e i gjorda poäng. Flippar vi på myntet så är Eagles försvar inte heller något märkvärdigt som helhet, 4:a i run defense, 16:e pass defence och 19:e i insläppta poäng.

Såklart kommer en del att handla om att kvällens tillställning är en rematch på 2017 års Super Bowl. Men därtill kan man även lägga till att Eagles var det senaste laget som lyckats vända ett 14-poängs underläge och vunnit i Foxborough. Eagles kommer gå in med vingarna uppspärrade. Patriots kommer inte vilka bli nernäbbade av en fågelfrachise för andra matchen på rak.

3 MATCHER-I-MATCHEN

1) Patriots QB mot Eagles QB
QB Tom Brady gästera QB Carson Wentz näste. De skulle (kanske) ha gjort upp i Super Bowl 52, men den fantastiska Eaglessäsongen tog egentligen inte riktigt fart förrän Nick Foles började konsekvent uträtta insatser på toppen av sin förmåga. De två generalerna för sina trupper sitter på en liknande QB-rating (93,1 Brady och 93,7 Wentz) och TD-facit (14 Brady, 15 Wentz) men den äldre har ett betydligt högre yards per match (281,8 Brady, 228,9 Wentz). Brady har såklart lidit av omstruktureringen av laget sedan Rob Gronkowski gick i pension (inte kan hans Instahint idag mena en comeback va??), men det senaste tillskottet i WR Mohammed Sanu har redan visat sig vara ett gångbart alternativ, vilket tycks falla Brady i smaken. Sanu pepprades med 14 försök som ledde till 10 catches, en TD och 81 yards. Inte dåligt för en andramatch, där Patriots inte hade en stolpe-in-dag framåt. Wentz har, till skillnad från Brady, en riktigt tillförlitlig och produktiv TD-duo att omhulda sitt spel med. TE Zach Ertz och TE Dallas Goedert har tillsammans kreerat 748 yards och 5 TD, vilket såklart noterats av Patriots försvar. Wentz hoppas såklart få tid att se spelen utvecklas för att dessa ska båda kunna blocka och bli fria, från Patriots tunga och INT-sugna Safety/Nickelpaket. Hittils har han hållt bollarna tight och har enbart gett bort 4 INT:s (Brady 5). Vinnaren mellan 2000 års 199:a kontra 2016 års 2:a kommer ge sitt lag en välbehövlig boost mot segern ikväll.

2) Eagles OL mot Patriots DE och ILB
Patriots Defensiva tre roterandes på primärt sex olika spelare (Guy, Shelton, Simon, Wise, Butler och Winowich) har varit en stor anledning till att Patriots försvar kunnat dominera matchbilden mot flertalet lag. Detta hände dock inte mot Baltimore och med denna duellförlust kracklerade mycket av det bakomvarande arbetet. Wentz är inte samma rörliga atlet som Lamar Jackson, men han är långt ifrån en staty som beskådar en eventuellt krackelerande skyddsfasad som rämnar. Ett konsekvent krympande av fickan är att föredra framför chanssackar, Att 16-årsveteranden Jason Peters riskerar missa matchen kan vara en detalj som kan bli intressant att ögna lite extra. HC Doug Peterson ser ut att ersätta honom på nytt med 2019 års förstarunda T Andre Dillard, som fick ett bryskt uppvaknande i sin debut, men därefter varit en viktig pusselbit i Phillys två raka segrar. Vinner Patriots gubbar generellt denna veritabla brottningsmatch så ger man också bakomvarande framstormande LB chansen att knäcka Eagles springsspel. Eagles ser ut att sakna sitt förstaval RB Jordan Howard och därtill IR-satta RB Darren Sproles, men next man up är nypåskrivna RB Jay Ajayi, så våra gästande hjältar möter ingen duvunge (han var ju en av deras hjältar i SB52).

3) Patriots RB mot Eagles Front-7
Skam den som ger sig. Patriots springsspel måste komma igång och nu med två veckors träning så får vi hoppas att tränarstaben lyckats hitta produktiva kombinationer där OL, TD och bitvisa inspel från WR kan öppna upp gapen för RB #26 Sony Michel, RB #34 Rex Burkhead och RB #28 James White. Alla spelsekvenser är avhängiga på en rad faktorer, men OL inkonsekventa hjälp i spelet framåt har verkligen eroderat Patriots offensiva spelbok. T Isiah Wynn är förmiodligen tillbaka nästa vecka, men att ge T #72 Marshall Newhouse all skit är att göra det enkelt för sig. Det måste vara stopp centralt och på sidorna av C #75 Ted Karras. #69 G Shaq Mason ser ut att vara tillbaka i slag efter missade matcher och närvaro i skadeprotokollet. Han behöver nå upp till fjolårets nivå. Även #62 G Joe Thuney (som generellt varit bäst i OL) måste vara på tårna då Eagles DL Fletcher Cox kommer ställa till med oreda. Cox har sedan 2012 vuxit ut till en av ligans jobbigare DL-spelare att hantera och hans 10,5 sacks från ifjol får inte lysa igenom ifall Patriots springsspel ska kunna utveckla sig. I vågen bakom hoppas vi att ett gammalt draftval, OLB Kamu Grugier-Hill, inte har någon av sin bättre dagar. Han plockades snabbt upp av Eagles när Patriots cuttade honom vid 53-mannatruppnedskärningen och var därefter en stor bidragande del av Eagles Special Teams 2018. Det blir intressant vilken utsträckning RB blir bollfångande, då Patriots på nytt får klara sig med bara en TE #84 Benjamin Watson. Å andrasidan debuterar #15 WR N’Keal Harry. Kan #38 Brandon Bolden få agera gubben-i-lådan som ett par gånger förut?

TIPSET
Efter en match som sprang ifrån oss redan från start, så tror jag det är ytterst viktigt att minst hålla jämna steg första halvlek. Tror där kan bli nåt liten psykologisk kortslutning ifall vi på nytt landar i ett stort underläge. Hoppas man foksuerar på att jobba sig framåt metodiskt och tråkigt för att hålla Philadelphias D# på banan. Väl med ett possesionövertag så tror jag matchen så sakteliga tippar över till oss. Inte med mer än en TD, men ändå. 27-20 Patriots, dubbla TD från Sony Michel, en från James White, alla poäng från Red Zone.

MEDLEMSHÖRNAN

1) Hur kommer matchen sluta?

Mattias Sjödin: 26-20 till Patriots. En tight match men som vi ska vinna och vi bör kunna stoppa Eagles springspel som är sämre än Ravens.

Markus Eriksson: 24-16 till Patriots. Viktigt att vi kommer igång på ett bra sätt efter Bye-week. Blir en jämn match där vi drar längsta strået.

Christina Wretblad: 24-21 till Patriots.

2) Vad kommer förtäras under kvällen?

Mattias Sjödin: Kör NFL-Poddden på Hard Rock, så blir nog Beef Fajitas och några kalla Ballast Point Grunions.

Markus Eriksson: Standard för en kväll med Patriots är wings som har en hyfsad kick i sig så man håller sig på topp!

Christina Wretblad: Ikväll blir det mexikansk kyckling med ris och grönsaksröra.

3) Vem bör vi hålla ögonen på ikväll?

Mattias Sjödin: Sanu! Ytterligare två veckor med Brady och hoppas vi får se N’Keal Harry suit up och shine!

Markus Eriksson: Ska bli kul att se om N’Keal är aktiv och får spela. Har sett fram emot honom sen draften, men tyvärr har skadorna hindrat honom. Sen så är det allt kul att se Carson Wentz spela.

Christina Wretblad: TB12. Alltid lika skön energi efter en förlust, inget brukar slå hans fokus.

// Johan Lundahl och Filip Dijak

2019 – V8 Browns (h)

FÖRUTSÄTTNINGAR

Inte heller Jets offensiv var kapabel att plocka ner ett högt flygande Patriots försvar som för andra gången denna säsongen lyckades nolla ett hemmalag. Senast detta hände var 1952. Inte heller de bejublade Bears 1985 eller Ravens 2000 har hållt motståndarna till färre poäng än vad Patriots lyckats med på de inledande sju matcherna. Motargumentet med fördelaktigt spelschema viner såklart tätt genom luften från belackande håll och det är från och med nu Patriots behöver steppa upp ytterligare ett steg. Håller man upp en tillåten passningsratio på motståndar-QB:n till nuvarande 50,8 så kan NFL redan lämna över pokalen. Men där finns såklart en klar poäng i att kommande QB:ar heter bl.a Prescott, Wentz, Watson, Jackson och Mahones. Söndagskvällens dito heter QB Baker Mayfield och var draftetta 2018, och således mycket eftertraktad inför sitt inträde i ligan. Han kommer med ett Cleveland Browns som var lite outsidertippade inför säsongen, men hittills varit en besvikelse med 2-4 record, och en jobbig väg om man vill knö sig förbi Ravens och Steelers i AFC North. Det ryktades att Patriots var sugna att utföra en monstertrejd för att nå honom, men detta långskottet var aldrig nära att realiseras. Och så här i efterhand så var det väl kanske tur. Mayfield är visserligen framtiden för sig, men ett krasst konstaterande är att ingen kastat lika många INT:s som honom i år, då han tveksamt stoltserar på 11. Detta kommer han definitivt behöva fila bort ikväll när han gästar Foxborough. Han har en spännande uppsättning verktyg i Browns tänkta sprudlande offensiv men det ska som sagt till något extra för att nöta ner Patriots Boogeymen-försvar till en nivå som överkommer det en inte hundraprocentig, men likväl okej offensiv kan pressa fram Any Given Sunday. Förra gången lagen möttes så hade QB Tom Brady precis suttit av sin orimliga 4-matchers avstängning, vilket Browns snällt fick känna på. 70% completions, 3 TD, 406 yards genom luften och 127,7 QB-ratio. Tar gärna en repris på den!

4 MATCHER-I-MATCHEN

1) Browns Pass Rush mot Patriots O-Line
Det generellt bäst fungerande vapnet mot Patriots under 2000-talsdynastin har varit att pressa Brady det grövsta och kollapsa hans ficka så snabbt som möjligt. Många har försökt, men få har lyckats över 60 minuter, eller för delen tllräckligt många minuter. Blitzande försvar har ofta fått se sig själv bli stekta av en spelläsande QB som direkt justerat eller på uppstuds exploaterat det uppkomna manöverläget. Belichick är ofta mycket ödmjuk inför motståndarhoten, och detta lyste verkligen igenom när han på Patriots hemsida pratade om DE Myles Garrett, 2017 års draftetta, som redan skrapat ihop 9 Sacks i år (vilket är en delad förstaplats) och totalt 29.5 under karriären. Räkna med att han tänker sniffa upp luckor i Patriots offensivlinje för att fira tiojubileum på GOAT. Välvuxen, spänstig, rapp och därtill väldigt mångsidig uppställningsmässigt. Tar sig runt utsida, snurrar invändigt och låser upp två gubbar för sina medspelare att utnyttja. Patriots problem på linjen kvarstår allt jämnt och med Trade Deadline mycket så går diskussionerna hårt ifall det är här man behöver förstärkning. RT #61 Marcus Cannon och LT #72 Marshall Newhouse kommer båda få känna på denna rejäla utmaningen. Motdrag från Patriotshåll bör vara en hel del 2-mot-1 situationer, där man sätter tilliten i att övriga linjespelare löser sina uppgifter. Utan ordinarie block-TE och FB så kommer ansvaret spridas runt på TE #82 Eric Tomlinson, OL #66 James Ferenz och OL #65 Jermaine Eluemunor. Det har varit någorlunda framgångsrikt mot ex. J.J. Watt de senaste säsongerna. En av de som känner Patriots tillvägagångssätt i skyttegravarna är DT Sheldon Richardson med fyra säsonger hos Jets i bagaget. Vi får hoppas att OL-mitten kan plocka upp hans kraft och mittkollegan DE Larry Ogunjobi och därtill klogga igen motorvägarna fram mot Brady. Överbemanningen mot Garrett kommer kosta ett passningsalternativ varje gång. Vi får se om tiden löser detta bekymret.

2) Patriots Run Defense mot Browns RB
Browns springsspel är en fundamental faktor för att ge Mayfield tillgång till hela sin spelbok när matchen vecklar ut sig. Mannen som håller i nyckeln är RB Nick Chubb, som hittills snittar goda 5,3 yards per spel och är på väg att knäcka den där 1000-yardsmarkeringen som han föll precis bakom i fjol (996 yards). 6 TD på lika många matcher påvisar att han hittat ett okej flow och roll i Browns utvecklande offensiv. Idag kommer han behöva hitta luckor genom en föränderlig skog av illvilliga motståndare, som hittills egentligen bara haft problem mot Frank Gore och misskommunicerat i ett stort spel mot Redskins. Patriots valde i veckan att trejda iväg Michael Bennett efter en allt mer minskande andel snaps och därtill en dispyt med tränarna. Hans fördelar kom inte fram tillräckligt i Patriots varierande uppställningar och därtill uppsteppande från bl.a. DT #70 Adam Butler och DE #55 John Simon. Dessa herrar har vunnit mycket i förstavågen vilket underlättat för ILB #58 Jamie Collins (tillbakakommen från just Cleveland) och ILB #52 Elandon Roberts att omöjliggöra stora genombrott centralt. De senaste säsongerna har Patriots stundtals haft synbara problem att stänga sina kanter, men detta har inte varit fallet hittills. Kan Browns hitta en väg förbi här, genom att listigt överföra något som vad till synes ser ut att vara ett passpel, till ett utsidelöp, så tror denna pessimist att Patriots försvar kan hamna i svårigheter. Tackling i öppet fält är alltid till nackdel för spelaren som reagerar ut mot ytan. Även andrastringen RB Dontrell Hilliard har tryckt in 2 TD (på bara 7 carries) så alternativet har visat sig funka om Chubb hårdbevakas.

3) Browns WR/TE mot Patriots Secondary
Mayfields problem är inte att han är omgiven av en orutinerad eller otillräcklig offensiva komplement. Det är något annat som fallerar. För med både WR Odell Beckham Jr och WR Jarvis Landy idog löpande omkring en så är 5 TD på 6 matcher definitivt i underkanten av okejsektorn. Denna renommerade duon har enbart levererat 1 TD tillsammans, vilket är en stor anledning till att många troendes inför säsongen står inför en tippningsmässig kalldusch. TE Ricky Seals-Jones har inte varit oerhört frekvent använd, men visat sig vara ett gångbart alternativ när Beckham och Landry blivit tungt bevakade. Browns har också betydande problem med sin O-line, vilket såklart inte underlättar årets uppgift. Clevelandspelarna känner förmodligen av förväntningarna på ett på pappret vass offensiv. Hela organisation vädrar lite morgonluft för första gången på många år, inte minst efter en okej rookiesäsong från den förväntade nya härföraren. Avbräcket av förstarunde-TE David Njoku är en annan stolpe ut-faktor, men faktum är att Mayfield har tagit en hel del förhastade beslut att lämna fickan och därifrån har det kommit en del rejäla ankor. Detta rimmar såklart ytterst dåligt när man på bortaplan måste tampas med årets INT-maskin. Patriots bakplan har spritt ut brytningarna broderligt så när som på DB #31 Jonathan Jones och med 14 bollstölder så intensifieras pressen på Mayfield att hitta sina gubbar. Cleveland bör nog försöka sig på “tråkigt” effektiva mellanlånga passpel över mitten, efter att ha sålt in sina springspel rejält. Visserligen lurkar Collins med 3 INT:s stundtals där, men Secondary har varit oerhört klipska i sitt sätt att täcka, skära av och gemensamt läsa av motståndar-QB:ns önskemål. Jag vågar säga att mer än en INT ikväll, så försätter Browns sina små chanser att skrälla.

4) Patriots RB mot Browns Front-7
RB #34 Rex Burkhead är fortsatt bosatt i skadeprotokollet och det är ingen större skräll att anta att han blir en av sju som landar utanför kvällens 46:a. Hans snabbhet och mer direkta djuphot har saknats för att fylla ut Patriots springsspelskostym. RB #26 Sony Michel gjorde ju ett “hattrick” mot Jets, men jag tvivlar att detta är huvudämnet i RB-coachen Ivan Fears veckoschema, utan det faktum att Patriots snittar under 100 yards per match. Detta i nära samklang med Offensiva Linjens tillkortakommande är det som tydligast viftar bort Patriots från den tydliga SB-finalisten man annars kunde utmålas som. RB #38 Brandon Bolden har blivit oväntat betydelsefull i säsongsinledningen och kommer onekligen att slängas in en spring-fångst-mix, där RB #28 James White blir centralpunkten med sin utarbetade tillit med Brady. Han har dock inga insprungna TD i år och ett uppsteppande här hade såklart varit betydelsefullt, speciellt med tanke på Patriots TE-problem och osedvanligt svala Red Zone-produktion. Tittar man enbart på TD, så ligger 7-0 Patriots enbart på 19:e plats med 53,33% (jämförelsevis 62,86% i fjol, vilket det knorrades om då). Browns har dock också sina problem. Tredje sämst vad gäller uppgivna springyards per match (154 yards) är inget som skrämmer motståndarna och tillåter man detta så kommer också Patriots offensiv ges flera möjligheter ju längre matchen lider. Den säsongsförstörande skadan på ILB Christian Kirksey påverkar såklart negativt, men i den höga andelen yards man släppt bör man också påtalat att merparten kom mot 49ers och Ravens som båda toppar den kolumnen i ligan. LB Joe Schobert och Buccaneersförvärvet LB Adarius Taylor kan komma att bli ytterst viktiga i hur de lyckas läsa Michels intentioner längs backen.

TIPSET

Efter förra veckans meterologiskt usla spådom så har jag ödmjukt gnuggat min nydiskade palantír. Jag ser ytterligare en seger hägra men tyvärr ser jag inte att de två mest påträngande problemen släpper. Sanu blir direkt en del av ett passningsspel som på egen hand klarar av att vinna matchen. För första gången i år så sker ett flertal kommunikatonsmissar i försvaret, men likväl tillåts inte Mayfield att dominera. 26-17 med TD från Edelman, White och Bolden. K Mike Nugent gör säsongens längsta FG från +45 yards.

// Johan Lundahl

2019 – V7 Jets (b)

FÖRUTSÄTTNINGAR

6-0 för fjärde gången sedan franschisens strart 1960. Och likväl klämmer skon. Skadorna tornar upp sig. Hatarnas “ni har bara mött kassa lag” haglar som himlen på en typisk midsommarafton nånstans i Sverige. Och anfallet, med vår härförare och GOAT, gör vad som behövs inte inte speciellt mycket mer. Ska vi klaga eller ska vi bara falla tillbaka på att det är nu någonstans Patriots brukar växla upp? Utmaningstrappan stiger sakteliga härifrån och trots ett lukrativt läge, med en matchs försprång på Bills(!) och två på Chiefs, Ravens och Colts så hoppas man innerligt att Belichick med sin ytliga gråstenskarisma, bringar fram all energi som behövs för att få start på generatorn och pumpen som ska driva oss mot sjuan. En hemmaplansfördel, med vana förhållanden, är oavsett vad som aviseras (“Ask Dallas and Kansas City”) monsterviktigt. Ny bortamatch inatt när Jets ska besökas och hemmalaget vill göra slag i devisen “sjunde gången gillt”. Man har blandat och gett, och därtill haft betydande QB-problem. Men idag är QB Sam Darnold redo att duellera med QB Tom Brady. Den förstnämnde spelade en fin match i sin comeback efter sjukdom, där Jets kunde trycka tillbaka Cowboys, inte minst tack vare Darnolds 113,8 QB-rating med 338 yards och 2 TD (1 INT). I mötet i omgång tre saknades som sagt Darnold och ersättarna QB Trevor Siemian och QB Luke Falk var aldrig nära att utmana Patriots försvar; Jets poäng kom via en muffad punt från PR #80 Gunner Olszewski och en rejält missriktad passning från backup-QB #4 Jarrett Stidham, som byttes in i matchens slutskede. Jets seger senast ger förhoppningar och deras förutsättningar är betydligt bättre än vecka 3. Kommer det att räcka? En divisionsmatch är ändå alltid speciell och Jets tycks oftare än vad deras record brukar visa, göra livet surt för Belichicks gubbar.

4 MATCHER I MATCHEN

1) Patriots WR/TE mot Jets Secondary
Patriots har förnärvarande en allt digrare skadelista. WR-kåren som vid någon liten tidpunkt, kändes löjligt bred, är nu barskrapad. WR #11 Julian Edelman förväntas vara en klippa i stormen oavsett förutsättningar. Han är dock fortfarande något begränsad av sin revbensskada sedan några veckor tillbaka. Han har status Questionable, vilket ju är på mitten av skalan, och borde vara tillgänglig. Speciellt med tanke på att WR #10 Josh Gordon redan dygnet innan nedgraderades till att missa nattens batalj, så kommer Edelman få dra ett tungt lass. WR #13 Phillip Dorsett skvalpar runt på samma status, och har visat sin pålitlighet i svåra lägen. Med Gordons frånvaro behövs hans potentiella djuphot för att låta Brady använda hela spelplanen. Veckan som gått har även shufflat runt bland TE-alternativen. TE #84 Ben Watson fick en ny chans efter att blivit cuttad och vill han visa sitt värde så får han mer än gärna frambringa ett idog jobb och en naturlig spelpunkt för Brady. Primärt bollfångande TE #83 Matt LaCosse är borta med knäskada vilket är Watsons chans in permanent i truppen. Veteranen Watson var ju med, om än skadad, i Patriots SB-vinnande lag 2004. Han har även stått för ett av de bästa bortglömda spelen i Patriots historia 2005 när han tog en rush på nästan 100 yards och stoppade en Denver-TD på 1-yardslinjen. Utöver detta så lär det bli en hel del spridande från Brady till både WR #16 Jacobi Meyers, vars utveckling går framåt samt Olszewski, som påvisat en duglighet även utanför Special Teams. Jets kommer med ett relativt skadebefriat Secondary med centralpunkten S Jamal Adams. “Floppen” CB Trumaine Johnson gjorde sin bästa match för säsongen senast, men likväl som helhet så finns där ett visst samband mellan Jets record 1-4. Man ligger på undre fjärdedelen vad gäller uppgivna yards per match genom luften. Jets behöver steppa upp och dra nytta av Patriots manfall. Kan man väga in även RB #28 James White och #26 Sony Michel som bollfångare?

2) Jets RB mot Patriots Front-7
Senast lagen möttes fick RB LeVeon Bell axla ett orimligt ansvar, och räkna med att bördan kommer vara rätt omfattande även i natt. Det kommer krävas att denna bollvirtous, vars tålamod under tiden i Pittsburgh fick alla att höja på ögonbrynen, hittar luckor och blir hett villebråd. Ett övertag från Patriots mångsidiga Front-7 här tippar matchen rejält i blå favör. Det blir spännande att se ifall ILB #53 Kyle Van Noy och ILB #54 Dont’a Hightower skickas på QB/RB-jakt, eller man förlitar sig på att trycket blir tillräckligt från DT och Edge. Jets har frånfallet manskap i skyddet framför QB och RB, vilket såklart måste ses som någon form av lättnad. Patriots har valt att stänga av DL #77 Michael Bennett efter en dispyt med en av coacherna under den gångna veckan. Bennetts betydelse har dock inte varit lika stor som man trodde tidigt på säsongen, vilket till viss del förklaras i att han fått agera i ett 3-4-försvar, vilket inte varit till hans fördel, då en del av hans speed och spänst ätits upp i skyttegraven. Om New York får igång Bell så kommer man säkerligen försöka fixa in RB Ty Montgomery i leken, inte alls orimlig som bollfångare på korta stick.

3) Patriots OL mot Jets Pass Rush
Med en tunn bollfångaruppsättning idag så kan Jets få extra bra betalt om man får Brady obekväm i fickan. Då måste såklart OL-muren forceras, men detta har varit en tydlig akilleshäl hittills. T #72 Marshall Newhouse har inte rosat marknaden men håller konkurrensen bakom sig i nuläget. Belichick och Dante Scarnecchia verkar inte vilja flytta G #63 Joe Thuney ut i ytterposition, utan kör vidare med den sent upplockade Newhouse. Inte blir saken bättre att blockande TE #85 Ryan Izzo saknas och att vi är nere på reservens reserv på FB-positionen. TE #82 Eric Tomlinson går in en dubbelroll där han förmodligen mer än ofta behöver stärka upp trycket från utsidan. En annan sak som såklart beskådats är C #75 Ted Karras till synes ovårdade snappar till Brady. Tyvärr är det nog snarare en fråga om när detta resulterar i tråkigheter åt fel hål. Till skillnad från mötet i Foxborough så kommer Jets absolut bästa försvarsspelare ILB C.J.Mosley spela. Han växte fram under sina år i Ravens till en topp-LB i ligan. Räkna med att Patriots behöver lägga extra resurser på honom, vilket såklart öppnar upp för andra. Dessvärre får de klara sig utan DL Henry Anderson som producerad 7 sacks förra året, vilket är mer än godkänt för en förstavågsrushare.

4) Jets QB mot Patriots Secondary
Darnold har trots sin höga draftposition inte rosat marknaden överdådigt under sin rookiesäsong, då han precis kastade fler TD:s än INT:s. Och idag ställs han mot en INT-maskin av sällan skådat slag. Det kommer behövas ideliga vinster i duellerna som uppstår, framförallt om Bell inte tillåts diktera villkoren från marken. WR Demaryius Thomas, som startade skadad på Patriots roster, hamnade mitt i cutskarven och Brown-försöket, och blev lite oväntat trejdad till Jets (för övrigt första gången Belichick bytat något med Jets under hela sin Patriotssejour). Han har tydligt uttryckt att han tyckte tiden i Foxborough var ett slöseri med tid, så i honom kommer vi nog se ett vilddjur som gör allt för att påvisa sin duglighet och missen från 6-0-laget. Tippningsvis så kommer CB Jason McCourty försöka battla ner honom samtidigt som WR Robbie Anderson får äran att bli täckt av ligans bästa CB i Stephon Gilmore. Patriots väljer att vila SS #23 Patrick Chung vilket borde ge CB #31 Jonathan Jones och S #21 Duron Harmon fler chanser. Själv hoppas jag på en ny monstermatch av CB #27 J.C. Jackson som ständigt blir bättre. Jets tredjegubbe i WR Jamiston Crowder kompletterar vad som förmodligen är den bästa uppsättningen Patriots hittills stött på i år. Jets har kapaciteten. Frågan är om de kan plocka fram den gång på gång utan att bjuda på några turnovers.

TIPSET:

Fasen alltså. Skadeskjutet deluxe och borta mot Jets som hade sålt sina föräldrar till ett kroppsdelsdonationscenter för att få stoppa oss. Det känns verkligen olustigt, men jag tippar ett 27-27 och en övertidsförlust på ett FG, 27-30. Tvi mig. Tvi mig. RB #38 Brandon Bolden står för två nya TD.

// Johan Lundahl

2019 – V6 Giants (h)

FÖRUTSÄTTNINGAR

Segertåget fortsätter och denna Thursday Night Fotboll stannar det ånyo på Gillette Stadium. Patriots tar emot Giants, vilket såklart frambringar minnesbilder och känslor av en speciell sort. De där två SB-förlusterna kommer finnas med i en överskådlig framtid, trots att lagen förändras. I år har Giants valt att entlediga QB Eli Manning från startjobbet bakom centern, och få kan väl argumentera emot detta valet efter lillebror Mannings insatser. Man har istället valt att satsa på sin förstarunda, sjätte totalt, i årets draft, QB Daniel Jones. Det började lovande med en tight seger mot Buccaneers med fint spel varpå, Giants av farten städade av Redskins men gick på en rejäl mina mot Vikings hemma senast. Torsdagsnattens match kommer bli en uppgift som förmodligen trumfar föregående då Patriots försvar fortsatt visar väldigt fin form. Man släpte förvisso säsongens längsta springspel men efter denna TD var det stopp. Man har inte låtit motståndarna producera en luftburen TD på sex matcher. Och just i denna avdelningen ser kvällens gäster ut att ha det rejält stökigt. Skadeprotokollet proklamerar att ytterst vitale RB Saquon Barkley saknas med en fotskada. Fjolårstvåan i draften, och tillika fjolårets OROY (1307 yards och 11 TD via marken, samt ytterligare 721 yards och 4 TD genom luften) hade två 100+ matcher innan han skadade sig mot Buccaneers vilket har en tydlig påverkan på hela anfallsspelet. Giant behöver hjältar inatt. Patriots behöver “the Patriot way”. Snål vägvinnande fotboll i alla tre faserna, med minimerade give-aways. Ett sådant hemmalag kan gå på mini-Bye Week med 6-0 record.

4 MATCHER I MATCHEN

1) Patriots O-line mot Giants D-line
Patriots hade uppenbara problem med offensiven inledningsvis mot Redskins. Man kunde inte skydda QB Tom Brady trots ganska manskipligt fåtaliga rusher så blev han sackad 4 gånger, vilket var mer än kombinerat över de andra fyra matcherna. Räkna med att detta inte gått obemärkt förbi, både hos Patriots O-line coach Dante Scarnecchia och inte heller hos Giants Pass Rush-enheter. Dessbättre för vår del, verkar O-line varit förskonad från skador och hälsofrågetecken och därmed gett sig själv bästa förutsättningar för att spela in en förstaformation. Det verkar som HC Bill Belichick har valt LT #72 Marshall Newhouse för tillfället framför OL #74 Korey Cunningham. Newhouse var skyldig till två av sacksen och är i ett fortsatt utsatt läge på sin spegelvända position. En överbelastning mot honom är att räkna med då Giants är i närmst akut beov att deras bolljagande enheter hinner upp Brady och tvingar honom att sack-lägga sig eller att kasta mot outvecklade spelrutter. Giants D-line och bakomkommande passrushare har tillsammans skrapat ihop acceptabla 13 sacks hittills och detta bör byggas på. Bills och Redskins har visat tydligt att press mot en ännu icke helt samkörd Patriots O-line är en möjlig matchvändare.

2) Giants QB mot Patriots Secondary
Hur står sig rookien Jones mot ligans bästa försvar? Han har till dags datum kastat 3 TD men 4 INT:s och ger ett tydligt sken av att sitta inne på kapacitet men varvar även detta med ogenomtänkta och förhastade beslut. Och en central fråga är hur han ska kunna förbättra denna statistiken när han saknar Barkleys stundtals enorma arbetsbörda, som kan köpa honom tid genom defensiva resursprioriteringar? Koppla på denna frågeställningen det besvärande faktum att även Barkleys backup RB Wayne Gallman uteblir i sviterna av en hjärnskakning. Man är således nere på tredje- och fjärdealternativet här. Ett perfekt tillfälle för en ny stjärna att födas. Eller för Jones flamma att falna. Även på reciversidan har Giants besvär; WR Sterling Shepard och TE Evan Engram saknas. När man inte längre kan förlita sig på centralpunkten under de senaste åren; Odell Beckham Jr, så måste förstemottagaren WR Golden Tate skina igenom den överhängande natthimmeln. Efter en fyra matchers avstängning debuterade han mot Vikings och blev där lidande av ett bortalag som var all-over Jones i fickan. Han och kollegorna WR Cody Lattimer och WR Cody Core går en ytterst tuff match mot en Patriots bakplan som plockat ner ligaledande 8 INT:s. Jones får med andra ord inte kasta för korta bollar, för då hugger FS #32 Devin McCourty (4 INT:s) och kompany. SS #23 Patrick Chung kan komma att missa andra matchen på rad, men här är man relativt bra skodda med S #21 Duron Harmon som next-guy-up. Kan New York hitta mellanytor mellan LB och Secondary?

3) Patriots RB mot Giants LB/Edge
Det utlovas riktigt sunkigt höstväder i Foxborough vilket inte sällan spär på viljan att hålla bollen i händerna något mer. Detta rimmar väl med att andrahalvleken mot Redskins var Patriots otvivelaktigt bästa ihopahängande springsspelssekvens säsongen 2019. RB #26 Sony Michel löste uppgiften bra utan parhästen RB #34 Rex Burkhead, vilket förhoppnings blir det samma ikväll. Burkheads fot spökar och med ett 10-dagars break på andra sidan om 60 minuters fotboll så skulle det förvåna mycket ifall man är villig att offra honom. Framförallt RB #28 James White men även RB #38 Brandon Bolden är fyllda av tillit från ledarstaben och Brady, både via marken och i luften, så att förutspå deras avtryck i matchen på förhand, är något av en mardröm för motståndarna. Att sedan även Michel uppvisade en stegrande fångstform (3 för 32 yards) spär på detta ytterligare. Efter att ha hetsat flera veckor på rad, så inser jag nog att RB #37 Damien Harris för tillfället får finna sig upplärningsskuggan och blir en av de 7 inaktiva. Som påvisat ovan så behöver Giants lyckas läsa Patriots springintentioner och se till att överrumpla blockar i de tilltänkta gapen. Man har en god möjlighet att bjuda upp till kamp, men frågan är om penetrationen är så pass vass att RB stannas upp för no-gains. Att konsekvent hålla Patriots till 3rd-and-long hade framtvingat en betydligt snävare playbook. Men det är ett vingklippt Giants även i den här lagdelen och det finns frågetecken från deras tre startande LB; ILB Alec Ogletree, OLB Lorenzo Carter och OLB Tae Davis. Således en ännu tuffare uppgift än i vanliga fall.

4) Giants Pass Defense mot Patriots QB
Brady måste pressas och helst tvingas att kasta långa mer osäkra bollar på tredje försöket. Då får Giants Secondary en chans att bli en pusselbit i en överraskande bortaseger. I denna lagdel så är man ordinarie och sitter på två förstarundespelare i S Jabrill Peppers (som gick motsatt väg i OBJ-traden) och CB DeAndre Baker. Därtill mängder av rutin i 14-årsveteranen S Antoine Bethea, som var en betydande del under Colts glansdagar med Peyton Manning. Fjärde gubben är S Janoris Jenkins, med 2 av deras 3 INT:s i år. Ingen av dessa är över 6-0, vilket självfallet är noterat från Patriots håll. Räkna med att Brady kommer leta efter WR #10 Josh Gordon på någon lång bomb, men även när han ser en tydlig missmatch. Om man nu faktiskt ämnar att spela honom; han har blossat upp på skadeprotokollet. Vi vet av erfarenhet att Belichick inte är sen att adressera spelare hit, men det är såklart oroande när WR #13 Philip Dorsett redan är bortplockad p.g.a. lår/höftskada och WR #11 Julian Edelman inte blivit kvitt sin revbensåkomma från Billsmatchen. Gissningen blir ändå att de spelar, om än med en något mindre roll än vanligt. WR #16 Jacobi Meyers har ännu inte fått något genombrott, med 4 mottagningar för 66 yards. Kan dörren stå på glänt efter att Brady fått igång fångsterna på samtliga tre RB? Annars finns ju även TE:na #85 Ryan Izzo och #83 Matt Lacosse som uppenbarligen är här för att stanna, då konkurrenten TE #84 Ben Watson cutades efter att ha avtjänat sin avstängning. Vilka recivers än som är tillgängliga för Patriots ikväll behöver göra en bra insats i ruskvädret, annars blir matchen ett betydligt osäkrare slagfält.

TIPSET

Vi har förtvivlat svårt för Giants och jag förväntar mig faktiskt inte något annat idag heller. Även om de konsevent inte har varit i närheten av Patriots dominans under 2000-talet så känns de som de kan vinna när fasen som helst. Mot vilket motstånd som helst. Man kanske är för mycket känslomänniska, men så känner jag iaf. Men med det väsentliga skadeläge som kablats ut så kan jag nog faktiskt inte se att vi förlorar idag, utan sätter mina imaginära monopolpengar på 29-10 Patriots. Idag blir det LaCosse tur att bli Bradys senaste TD-fångare. Två infångade INT:s och ytterligare ett missat PAT. P Jake Bailey dunkar in två puntar innanför 10 yardslinjen.

2019 – V5 Redskins (b)

FÖRUTSÄTTNINGAR

Patriots är, efter hälften av Divisionsmatcherna, fortfarande obesegrade. Det gick otrevligt trögt i bortamötet mot Bills, men en ny genuin försvarsinsats i kombination med ett magnifikt ST-spel från CB #27 J.C. Jackson, gjorde att man höll ut, och kan se fram emot säsongens andra fjärdedel och en ljusnande horisont. Om vi som bevittnade från etern eller rent av på plats hade hjärtat i halsgropen, så var matchen förmodligen oerhört nyttig för ett Patriots Anno 2019, som med handen på hjärtat, inte exponerats på riktigt under de inledande tre veckorna. Mot Buffalo kunde HC Bill Belichick med stab förmodligen urskilja detaljer som är i stort behov att renoveras och poleras för att Super Bowl LIV ska bli en realitet. Anfallet saknar bredden att kunna få ut hela sin potential. Bredden kan förhoppningsvis instrueras fram. Förhoppningsvis. Kvällens motståndare, Washington Redskins, har på fyra veckor, lyckas grävt en så omfattande grop runt sig själv, att säsongen med stor sannolikhet redan är körd, åtminstone vad gäller slutspelsförhoppningarna. Med ett 0-4 och stora problem på QB-positionen, så är det få som med rent hjärta, kan påstå sig tro på en hemmavinst, om matchen inte drabbas av stora omkastningar som frånvaro och skador på gästerna. Hatarna kanske kan vända det hela till att QB #12 Tom Brady nått sin åldersklippa iom den mycket modesta insatsen senast, men oavsett så måste en stor del av denna underprestation kopplas ihop med Buffalos storstilade Defenceinsats. Brady kommer leverera. Tvivla inte. En som inte kommer leverera mer denna säsongen är höftskadade K #3 Stephen Gostkowski. Retligt nog var han redan bestämd som omslagspojke till kvällens match, och efter visst övervägande får han på gamla meriter beklä bannern här och i matchtråden. Ikväll kommer nya K #2 Mike Nugent förhoppningsvis dunka in alla givna försök.

4 MATCHER I MATCHEN

1) Redskins RB mot Patriots Front-7
Med stora problem från fickan så borde Washington försöka etablera ett fungerande springsspel. Markattacken leds av den kommande HoF:ern RB Adrian Peterson. Men det inte 2010-talets början och mitts Peterson, utan en bulldog som hittills bara mäktat med 2,7 yards per försök. Han blir såklart äldre, men man har inte lyckats ge honom det block- och plöjstöd som måste till. Finns chansen mot ett Patriotsförsvar som agerar på bästa vis under hela Belichick-eran? Jo det går som veteran, kolla bara hur Bills RB Frank Gore passerade 15000 yardsgränsen förra veckan. Man lyckades inte plugga igen alla hålen och då påvisade rutinen sin makt. Intressant huruvida Redskins copycatar Bills relativa framgång i sin egen kräftgång eller man förlitar sig helt på egen spelbok. Oavsett så är springspelet från Peterson och sekundärerna RB Wendell Smallwood och 3DRB Chris Thompson beroende att O-line vinner första kontakten. Patriots skiftande Front-7 är en svår nöt att knäcka och just gubbarna i första ledet har vuxit i takt med att deras samspel börjat sätta sig. DT #70 Adam Butler är en oomsjungen köttare som integrerats väl och allt som oftast både får bra tryck mot löp efter vunnen förstakrasch. I nuläget känns det som att väldigt många spelare kan utföra en stor del av de uppgifter som krävs av run defence. Det syns i statistikkolumnen; Patriots har släppt näst minst springyards per match; 61,2 med den kvalitén i secondary känns som defensivt Lombardirecept. ILB #54 Dont’a Hightower missade matchen senast, men hans återkomst boostar andralinjen betydligt, även om man bitvis kan komma att sakna SS #23 Patrick Chungs kraftfulla blitzar. Att Redskins fortsatt inte kommer överens med sin kontrakterade T-stjärna Trent Williams är såklart en fördel för Patriots kantrush.

2) Patriots WR mot Redskins Secondary
Som nämnt ovan så bör inte Brady vara redo för Ättestupan ännu. Han är beroende av innovativa spel och spelare med förmågan att gripa de små detaljerna som gör halv omöjliga kast möjliga. Brady kan, så med en WR-kår som är förberedda för de där bollarna i tighta luckor och att hålla fötterna och händerna i exakt rätt läge så finns alla förutsättningar att slå även de allra mest följdsamma försvaren. Redskins bakplan behöver med stor sannolikhet för kvällen uppnå ett epitet av yttersta NFL-klass. Det är sällsynt att Brady gör två pissematcher på rak, så för Washingtons del får man hoppas att de vill ta vara på möjligheten att peka finger till GOAT. Det kommer behövas hets, närvaro och uthållighet. Patriots recivrar bör dock också vara tämligem revanschsugna. Men WR #11 Julian Edelman fortsätter att synas till i skaderapporten med ihållande besvär med bröstkorgen. Vi Patrioter hoppas givetvis det är en dimrå, men en icke-hundraprocentig Edelman kommer inte kunna ta det tunga lasset han nästan förväntas ta. Övriga måste helt enkelt skapa separation från sin förföljelse. WR #10 Josh Gordon visar att han har stora spel med halsbrytande fångster i sig, men i nuläget hungrar man efter en sidekick till Jules för att långsamt tugga 4-5 yards per spel. Och sätta oss i korta 3rd Down-situationer. WR #13 Philip Dorsett, hade efter tre fina veckor, det betydligt tuffare senast. Vilka justeringar har han kunnat tillgodose sig under träningsveckan? Att dyka upp som ett vinnande fjärdealternativ (efter Edelman, Gordon och RB #28 James White) kräver sin erfarenhet. Washingtons secondary leds främst av CB Josh Norman och SS Landon Collins som båda är högkvalitativa spelare, som dock var snäppet hetare för nån säsong sedan. De har hittills inte spelat så uselt som lagets record säger, utan ligger och skvalpar på sjuttonde plats bland släppta yards per match. Kan Redskins plocka ner Patriots mottagare för andra helgen på rak så kommer denna fighten inte bli en blowout.

3) Redskins QB mot Patriots Secondary
En adekvat frågeställning är om Patriots kanske, utifrån Redskins QB-problem, väljer att att blitza lite extra? HC Joe Gruden har proklamerat att veteranen QB Colt McCoy kommer få chansen, efter att rookie-QB:n Dwayne Haskins fick en otrevlig debut med tre bjudna mackor till motståndarna. Förstevalet QB Case Kennum har startat svagt och är dessutom halvskadad vilket föranlett valet. Vill Belichick stressa McCoy i fickan med bredare anstormning eller förlitar man sig på att ligans bästa bakplan kan hantera en på pappret inte så skräckinjagande WR-uppsättning? En lekmannagissning är att fokus läggs på att kväsa Redskins springspel och utmana Washingtons passningsspel. McCoy behöver koppla ihop med primäralternativen WR Paul Richardson (2 TD hittills) och WR Terry McLaurin (3 TD som rookie redan). Senast blev man dock tämligen nedstängda mot en Giantssecondary, som placerar sig i ligans sämsta fjärdedel efter fyra matcher. Man kommer vara bereonde av att RB-spelet kommer igång så Patriots tvingas flytta fokus. En-mot-en blir det tufft mot CB #24 Stephon Gilmore allt mer växande CB #27 J.C. Jackson som tycks ha filat bort en hel del av de straffbelagda förseelser som skiljde hans rookiesäsong från bra till grym. Senast hade han 2 INT:s och en blockad punt som dirket omsattes till TD. Ett slumrande kapital har dock Redskins om man får igång TE Vernon Davies. Det var ett antal år sedan, men han har två 13 TD-säsonger under sin 14-åriga karriär. Peakarna var dock i ett fungerande 49ers. Nu måste det till trolleri i ett dysfunktionellt system.

4) Patriots RB mot Redskins LB/Edge
Också den kanske viktigaste hörnstenen som måste börja ta last. Patriots springsspel. RB #24 Sony Michel har lidit störst av att O-line tvingas lägga all sin fokus på att stänga till runt Brady. Develins frånvaro kan inte sörjas mer, man måste hitta alternativ som passar tillsammans med extra linjespelare, FB #47 Jakob Johnson eller någon TE:na. Snackar vi löp utsida så vet vi att Edelman inte är oäven att sätta in en propp om det efterfrågas. RB #34 Rex Burkhead brukar vara den som kan trycka med fart, på ett annat sätt än Michel, men han saknas ikväll och därmed tappar man den dimensionen. Dessbättre så är Redskins Run Defence också en lagdel med överhängande frågetecken. 147,5 yards per match placerar dem bara på plats 29, så Patriots har enligt pappret en överkomlig uppgift för att får turbinerna att rulla. Kanske även ett utmärkt tillfälle för rookien RB #37 Damien Harris (som jag tjatat om) att sätta avtryck. Räkna dock med att RB #38 Brandon Bolden kommer användas utifrån sin rutin och arbetskapacitet. Centralt i andravågen mönstrar Redskins rookien LB Cole Holcomb, som överraskat positivt med mycket tacklingar, men även journeymannen LB Jon Bostic, som bl.a. haft en kortare tur hos Patriots. Deras påverkan, huruvida de kan läsa av Michels intentioner och vad som ges från gubbarna framför blir direkt avhängingt på resultatet. Igenproppning, tillsammans med ett par stolpen-in-moment till för Redskins, är det enda som ser ut att kunna tippa matchen i huvudstadens favör. Ursäkta Bostonitisk sturskhet, men så ter det det sig utifrån de fyra första veckornas spel.

TIPSET:

Patriots kommer inte få ut sin fulla potential idag heller, men man kommer få en likvärdig leverans från pass- och springsspel. 36-13 när Colt McCoy överraskar de sina positivt men får svårt att omsätta det i Red Zone. Bolden springer in två TD från nära håll och Brady hittar en lång bomb på Gordon.

// Johan Lundahl

2019 – V4 Bills (b)

FÖRUTSÄTTNINGAR

Fjärde ronden och dags för seriens första kvartalslut. Och för vår del kommer det göras mellan två hittills framgångsrika organisationer under 2019. Buffalo Bills är 3-0 för första gången sedan 2011 och således har temperaturen stigit rejält. Frågan om Buffalo Bills faktiskt är en AFC East-utmanare har poppat upp lite varstans i etern och detta backas upp av diverse intressanta observationer. Tittar du bara i tabellen så leder Bills faktiskt genom den sjätte tiebreakern, Strenght of Schedule. Det är dock (om jag är korrekt underrättad) inte applicerbar på ett legitimt sätt förrän samtliga grundspelsmatcher är avklarade. Därmed får vi konstatera jämnt skägg, vilket också känns applicerbart när QB Josh Rosen, till skillnad från Ryan Fitzpatrick, f.d. QB:n, kör den mer kala hakbeklädnadsstilen, som vår egen kära QB Tom Brady. Bills har inlett med segrar över båda New York-lagen på bortaplan, varpå man hemmaklådde Cincinnati senast. Inte de tyngsta segrarna men likväl tre fundamentala inledande stenar i en stapel mot slutspel. Bills HC Sean McDermott har sedan han tog över laget 2015 långsamt drivit dem från ligans botten till ett lag med spännande framtidsutsikter. Men likväl ställs Billarna mot sin värsta nemesis i QB #12 Tom Brady; hans 28-3, varav 14-2 på bortaplan i Buffalo är det stående NFL-rekordet för en QB mot ett givet lag. Byggs det på ytterligare eller tar Bills sin första skalp sen 2016 (0-16, med Jacoby Brissett bakom centern)?

4 MATCHER I MATCHEN

1) Bills QB mot Patriots Secondary
Det är många som ser QB Josh Allen som den kommande sheriffen av AFC East, antingen redo att ta över efter eller Brady eller rent av genom att duellera ner honom. Ikväll får vi se hur styrkeförhållandet ser ut just nu. Allen är den nya tidens QB, som är atletisk, kreativ och gärna scramblar. Detta görs både av tvång och av egen vilja. Han har sackats 5 gånger hittils, och fumblat 4 bollar, vilket såklart riskeskalerar med ett flexibelt rörelsemönster. Men tre TD via luften och själv löpt in två gör att saftblandarna bör rotera för fullt hos Patriots försvar. New England har under de senare säsongerna bitvis haft rejäla huvudbry hur rörelsebenägna QB ska hållas. Dessbättre är Patriots Front-7 mer mångsidig än på mycket länge vilket gör att Allen och hans playcaller OC Brian Daboll måste ha gjort ett väldigt gediget förarbete för att kunna justera i sista sekund utifrån Patriots intentioner. Allens ackuratess finns i fickan, men sagt löper han gärna också. För Patriots handlar det om att kollapsa fickan så han tvingas bekänna färg mot ett secondary som inte släppt en TD på över fyra matcher (då Jets TD senast var via INT:s och muffad mottagning på punt). Ingen av Patriots bakplansspelare tycks vara tveksamma till start och man har dessutom gemensamt håvat in 6 INT:s. CB #24 Stephon Gilmore parar förmodligen främst med CB #30 Jason McCourty, SS #23 Patrick Chung och FS #32 Devin McCourty, men räkna med att nyåterpåskrivna CB #31 Jonathan Jones fortsätter vara en viktig och passande bit när man växlar in nickelförsvar. Många spelare byts ut varje säsong, men ett antal stöttepelare som inte alltid belyses, har stor betydelse för kontinuiteten. Jones har blivit en sådan. S #21 Duron Harmon en annan. Bills behöver betydande leverans från offensiva linjen och WR-kåren (Zay Jones, Vic Beasley, John Brown och Robert Foster) i form av separation från sina bevakare. Även veteran-RB:n Frank Gore behöver putta in ett gediget understöd. Och spännande TE:n Dalton Knox. Annars kan Allens kväll bli fylld av ovanpåliggande frustande Patriotsförsvarare.

2) Patriots RB mot Bills ILB/OLB
Patriots springsspel fortsätter att hacka. Arbetet via marken är inte obefintligt, men har ännu inte givit offensiven den avlastande förmåga som ett fungerande springsspel har. Ett lagsnitt på 97 yards per match är i minsta laget med den potential man sitter på. Mycket last har lagts på RB #26 Sony Michel, men han har ännu inte hittat något personligt flyt eller fått något gratis av välsmorda blockscheman från OL, FB och TE. Och nu med FB #46 James Develin borta åtminstone till vecka 13, så behöver Patriots säkerligen omformulera en hel del springsspel. Springsspelet har ju en stor fördel i Bradys rutin och förmåga att läsa och skifta offensiv uppgift in i sista sekund men detta måste vara ett alternativ till alternativet. Med förra veckans inledande offensiva uppvisning kanske Patriots offensiv bara ska gå ut och göra det omvända: låta de enkla, betrodda passpelen öppna upp för ett springsspel som ges större utrymme efter en initial arbetsförflyttning av Bills-försvaret? RB #28 James White förväntas vara tillbaka efter fruns barnafödande, vilket såklart är ett tillskott, framförallt i Red Zone, men han tar få tunga yards på egen planhalva. RB #34 Rex Burkheads fotproblem känns nästan som ett värre avbräck än Whites tillskott. Har stunden kommit för rookien RB #37 Damien Harris måntro? Bills har hittills levererat ett ganska strongt springsförsvar med 87 yards per match, och skulle behöva en fortsatt relativ nedstängning på den här nivån.

3) Bills Secondary mot Patriots WR/TE
Ovanstående punkt postulerade att Patriots anfall fungerar gott via Bradys arm. Dock finns där några frågetecken som kan behöva rätas ut. Där infann sig en viss mättnad i andra halvlek mot Jets. Det är inte lätt att trumma på fullständigt rakt igenom 60 minuter, men man märkte en tydlig skillnad när WR #11 Julian Edelman tvangs utgå med potentiellt skadade revben. Läkarrapporten efteråt var dock negativ ur skadeperspektiv, vilket såklart var positivt. Han kvarstår dock som questionable på fredagens skaderapport. Hur står det egentligen till med honom och anser man att det är värt att chansa i en vecka 4-match mot Bills? Utifrån bådas 3-0 och divisionsrivaliteten så skulle jag ändå luta mig mot ett nej. Edelmans vara-eller-icke-vara är oerhört central för laget och utifrån HC Bill Belichicks tidigare beslut med nyckelspelare så kan han mycket väl vilas. Förtroende för WR #13 Pilip Dorsett har ju vuxit en hel del, och tillsammans med en allt mer harmonisk WR #10 Josh Gordon och försäsongsraketen WR #16 Jakobi Meyers så kan Edelman kanske sparas. Det är nästan så man hoppas att det görs och banar väg för Meyers. Eller random sen påskrift direkt från gatan. Hur matchar Bills mot Bradys mottagare då? CB Tre’Davious White är en spirande klisterlapp som redan plockat två bollar i år. Sätter man sitt vassaste kort mot Gordon eller är deras längdskillnad på drygt en decimeter ett skrämmande faktum? Deras rutinerade safetyduo SS Jordan Poyer och FS Micah Hyde har varit en del i det Billsförsvaret som hållt Tom Brady till enbart tre TD genom luften på de fyra senaste mötena. Under samma tid har TB12 kastat 4 INT:s. Utan Edelman så blir Bills uppgift betydligt överkomligare, men oavsett behöver man hålla ner Patriots progress genom luften till uppskattningsvis max 2 TD. Annars blir det tufft.

4) Patriots OL mot Bills Pass Rush
Problemen med Patriots O-line ligger kvar som en nyårsfylla långt efter att den obligatoriska pizzan inmundigats. Veckans frågetecken har berört huruvida man faktiskt avser att att ta tillbaka T #76 Isaiah Wynn från IR eller inte. Reglementet gör det möjligt att återinföra två IR-placerade spelare efter 8 veckor. Men enbart två, vilket skulle innebära att antingen WR #15 N’Keal Harry eller ovan nämnda Develin tvingas avstå resten av sin säsong. Oavsett så har ledartaben fortsatt att pränta in Patriots spelbok i de sent ankomna ersättarna till Wynn och draftförhoppningen T #63 Yodny Cajuste, som även han är indisponibel. RT #61 Marcus Cannon var tillbaka senast och spelade fullt godkänt men blindsideblockern LT #72 Marshall Newhouse har huserat som sjuk på skaderapporterna. Newhouse bjöd för övrigt på den klockrena liknelsen till Patriots hemsida, hur det var att byta kant som Tackle; “Som att torka sig med andra handen”. Borde bli T #74 Korey Cunningham som får äran att avskärma Bills anstormande blodhundar. Alternativet att flytta LG #62 Joe Thuney ger upphov till fler nya ansikten på fler platser, vilket sällan är att rekommendera, när kontinuitet är en vinnande faktor. Bills 4-3-försvar har förmodligen sin bästa möjlighet via kanterna och då i form av DE Jerry Hughes och DE Trent Murphy, båda två rutinerade herrar. Frågan är om man kan agera så kvickt, samspelt och oortodoxt att man kan överraska Patriots O-line, samtidigt som Brady tvingas leta öppningar och missar att se framstormningen.

TIPSET

Detta är den första rejäla bekänna-färg-matchen för säsongen. Buffalo erbjuder en högljudd, fientlig och dildoinkastande(!) omgivning vilken kommer göra allt för att få Patriots ur balans. Jag tror man dessvärre kan lyckas, varpå Bills steppar upp sitt spel på en för sig själva mycket hög nivå. Men räcker det? Nej jag tror inte det. Vi vinner, men det blir tight. Gostkowski avgör med 30 sekunder kvar, 30-27.

// Johan Lundahl, Patriots Sweden