FÖRUTSÄTTNINGAR

Vecka 2 2019 innebär starten på en AFC-trippel som direkt sätter tonen för säsongens styrkeförhållanden i divisionen. Och sedan Brady/Belichick-eran inleddes så har detta generellt varit en klang- och jubelföreställning. Det är många som vill tillskriva en del av framgången att Patriots har tur med att spela i en dålig division, men detta har antagit fel proportioner om man grottar ner sig lite. Ja, Patriots motståndare har uppenbara problem med att slå dem; senast något av opponenterna svepte (vann säsongens båda matcher) mot dem var Miami 2000. Men ifall man jämför samtliga divisioner sedan omläggningen 2002, och för rättvisans skull exkluderar divisionsvinnaren, så hamnar AFC East på andra plats av åtta. Så gå inte på den myten. Kolla gärna in https://patriotsdynasty.info/blog/2019/01-02/myth-easy-afc-east-definitive-guide för en trevlig genomgång. Men varje säsong har nya förutsättningar och det är på planen det kommer avgöras. Där finns en hel del extra intressant vinklar just på mötet mot Miami i år. Först och främst bör man ta avtryck av den milsvidda skillnaden i insatsen under premiärhelgen där Patriots såg oväntat solida ut medan Miami inte bara var slätstrukna utan i flera avseende gjorde en exceptionellt usel insats. Detta följs kvickt upp med det faktum att Dolphins spakas av Brian Flores, Patriots f.d. icke-titulerade DC. Och att Patriots trots sin dominans, bara vunnit en av de sex senaste matcherna borta i delfintanken och att 11 av QB #12 Tom Bradys 20 förluster mot divisionsrivaler varit mot de turkosorangea. Och efter fjolårets torsk mot Lions och Matt Patricia, i just andra omgången, så kanske det kan lurka en för oss, tråkig skräll. Låt oss hoppas att de blåröda har tillräckligt med råg i ryggen för att fortsätta framgångssagan.

5 MATCHER I MATCHEN

1) Patriots RB mot Dolphins LB
Även om segern mot Steelers kom från stabila segrar i alla de tre faserna, så fanns där några tydliga områden att förbättra. Ett sådant var springsspelet där Patriots inte hittade de öppningarna man önskar. Det kombinerade resultatet på 99 yards, där förstavalet RB #26 Sony Michel hölls till strax över 1 yards per carry, vilket såklart är under förväntan. Där finns flera faktorer som bör vägas in dock. Fokuset på Michel öppnade förmodligen upp både för RB #28 James White, vars match var finfin, men även för resten av den bollmottagande kåren. Samtidigt så fick Michel nyttja öppningar från en välspelande, men ännu långt ifrån helkoordinerad O-line. Och denna gången motas Patriots offensiv av deras f.d. defensiva playcaller. Där är fortfarande frågetecken hur Patriots väljer att formera sin offensiva mur då RT #61 Marcus Cannon klev av skadad senast och åtgärden för detta blev att flytta LG #62 Joe Thuney till RT och sätta in nyrekryterade LG #65 Jermaine Eluemunor. Oavsett val så har man fått en träningsvecka till på detta för att justera. Frågan är ifall man låter fjärderundans RB #37 Damien Harris debutera för att röra runt i grytan lite och ta en del av belastningen i den centrala löpen. Speciellt med tanke på att RB #38 Brandon Bolden missar tillställningen. Dolphins Front 7 krackelerade rejält när man inte fick tag i Ravens springspel utan lyckades istället gång på gång blocka varandra och plocka upp samma ytor. Då deras fyra tänkta start-LB inte har något skrämmande facit vad gäller sacks (6,5 på totalt 63 NFL-matcher) så gäller det att de åtminstone klåggar igen gapen och minimerar Patriots springsspel.

2) Dolphins QB mot Patriots Secondary
QB Ryan Fitzpatrick härjar i sin åttondel NFL-klubb och gör det med rätta. Han har blivit en acceptabel quickfix för NFL-lag i halvpanik. Och ja, han har spelat för samtliga andra AFC East-konkurrenter och har således fått sin beskärda del av smockor från Patriots. Ändå var det en del ögonbryn som höjdes när man trots storförlusten väljer att inte ge tiltradade QB Josh Rosen chansen. Men Flores litar uppenbarligen just nu mer på rutin. Fitzpatricks inledande vecka var inget att berätta för barnbarnen, men lyckades ändå slunga iväg en TD och ett par andra okej raketer. Hans insats var definitivt inte den sämsta i Dolphins. Men hade han och hans fångstalternativ problem mot Ravens så finns där fog för att tro att det kan bli lika jobbigt denna vecka. Patriots Secondary har vuxit fint och man har fått behålla alla startpusselbitar från fjolårssäsongen. Dolphins å andra sidan har, som det ser ut nu, misslyckats med att ersätta Kenny Stills, som skrev på för Texans. Förstajobbet erhålls av WR DeVante Parker som trots fyra säsonger i ligan “bara” har skrapat ihop 9 TD. Bakom honom huserar WR Albert Wilson, WR Jakeem Grant och odraftade rookien WR Preston Williams. Det är svårt att säga någonting annat än att denna gruppen, är i stort behov av att överraska Patriots solida uppsättning. De behöver skrapa ihop både yards och poäng, för det är få kristallkulor som spår att Patriots landar under 20 poäng. Sistnämnda William sticker ut med sin längd och var den halade in TD:n mot Ravens. Sätter Belichick DB #24 Stephon Gilmore mot honom eller får Patriots etta hantera den mer rutinerade Parker?

3) Patriots WR mot Dolphins Secondary
Trots Patriots genuina styrka över lagdelarna så är det nog så att WR-uppsättningen skrämmer hela NFL. WR #11 Julian Edelman vet alla har en närbunden kemi med Brady och har tillsammans med Rob Gronkowski varit pålitliga to-go-guys i trängda matchsituationer. Den fokus som motståndet ansett sig kunna lägga på honom de senaste säsongerna måste nu, på allvar, vägas mot de andra hoten i WR #10 Josh Gordon och WR #17 Antonio Brown. I deras skugga så var WR #13 Phillip Dorsett mest produktiv i senaste matchen. I Brown får man en multianvändbar poängmaskin som behärskar alla sorters rutter, vilket skapar stora frågetecken för motståndarna var prion skall läggas och sammanhängande med dettam vilken slags press man vågar ansätta mot Brady. Och vågar Patriots spela med större andel 4 WR samtidigt på banan? Dolphins secondary leds av CB #25 Xavien Howard som ifjol plockade in 7 INT:s. Något av den varan mot en förhastad Brady mot en spelboksoinsatt Brown känns som ett plausibelt scenario. Men förmodligen räcker det inte med en isolerad händelse, utan det krävs att något sådant backas upp av ytterst följdsamma individuella prestationer är där till en kommunikation slutspelsvärdigt format. Man får dock ändå anse att där skulle finnas möjlighet för detta, då Dolphins bakplan är kanske deras mest rutinerade grupp på banan, med bl.a. vår gamla varannandags-CB Eric Rowe och S Bobby McCain. Kan vi hoppas på att WR #16 Jacobi Meyers hittar sin första TD mitt i alla fokus på de mer etablerade namnen?

4) Dolphins Edge/OLB mot Patriots T
Nya LT #76 Isiah Wynn gjorde en stabil debut i offensiva linjen när han tilldelats förtroendet att blocka Bradys blindside. In i vecka två är det nya utmaningar och nya förutsättningar. Hur väl kan Flores Patriots O-line-uppgifter signerade silverräven Dante Scarnecchia? Och hur väl kan han dra nytta av det faktum att Patriots tvingas rotera och byta in nykomlingar i sin pass protection. 1 sack, som under premiärmatchen, är förmodligen i lägsta laget, men framförllt krävs ett konsekvent störande av Brady för att trubba av riskerna då en QB av den kalibern får diktera villkoren från fickan. Dolphins kantattacker är inte av den kvalitén som när Cameron Wake härjade, men likväl är det svårt att säga något annat än att det är en gynnsam möjlighet för dem, med så pass många justeringar i Patriots O-line. Joe Thuney har visserligen längden, men hur står det till med den faktiska graden av Tackle-atletism? Cannons omstrukturering funkade ju, men vill man verkligen på sikt överföra honom? Eller är det en perfekt förstainsats för T #74 Korey Cunningham som införskaffades från Cardinals?

5) Patriots TE mot Dolphins LB/S/C
Det är ju något av ett guldläge för de bortglömda TE:na TE #85 Ryan Izzo och TE #83 Matt LaCosse (verkar vara osäker på deltagande) att blomma ut till riktiga playmakers. Med all fokus runt WR-uppsättningen och komplementerande bollfångande White så borde OC Josh McDaniels kunna väva in fångstuppdrag för TE:na efter en initial block. I synnerhet om offensiva linjen plus FB #46 James Develin spelar tight och plockar upp upptäckta blitzar. Brady har tankesättet väl inpräntat efter otal leverenser till Gronkowski och borde, om han litar på sina nya TE kunna ge dem de där tuggande short-medium yardspassningarna som på sikt öppnar upp för längre spel. Ett område där en gedigen TE-insats önskas är i Red Zone. Patriots gjorde ett halvdant år ifjol vad gällde poängproduktionen innanför 20-yardslinjen. Att få med sig 7 istället för 3 poäng vid långdragna anfall i jämna matcher är en god förutsättning som verkligen kan vara tungan på vågen. Izzo hade en trevlig catch mitt i all villervalla som WR och White ställde till med, men att gå från undantagsfall till då-och-då eller rentav ofta kräver ganska mycket djupare tillit och anslutning mellan QB/TE. Beroende på omständigheterna såklart så borde en del av ansvaret falla på SS Reshad Jones, som med sina 10 år i ligan möt en och annan TE och borde ha några knep vart det kan tänkas sig finnas brister i samstämmigheten i nykomponerade enheter. Men de facto; hur mycket kommer Patriots sakna Gronkowskis egenskaper när man sitter på den WR-bredden man gör?

TIPSET

Den förbannande Miamisolen skall inte lyckas steka oss denna gången. Icke dessto mindre kommer Dolphins ha skärpt till sig från förra veckan och kommer bjuda på en match som är någorlunda jämn i tre kvartar. Patriots vinner 34-17, TD från Gordon, Brown, Meyers och Develin

// Johan Lundahl