FÖRUTSÄTTNINGAR

Fjärde ronden och dags för seriens första kvartalslut. Och för vår del kommer det göras mellan två hittills framgångsrika organisationer under 2019. Buffalo Bills är 3-0 för första gången sedan 2011 och således har temperaturen stigit rejält. Frågan om Buffalo Bills faktiskt är en AFC East-utmanare har poppat upp lite varstans i etern och detta backas upp av diverse intressanta observationer. Tittar du bara i tabellen så leder Bills faktiskt genom den sjätte tiebreakern, Strenght of Schedule. Det är dock (om jag är korrekt underrättad) inte applicerbar på ett legitimt sätt förrän samtliga grundspelsmatcher är avklarade. Därmed får vi konstatera jämnt skägg, vilket också känns applicerbart när QB Josh Rosen, till skillnad från Ryan Fitzpatrick, f.d. QB:n, kör den mer kala hakbeklädnadsstilen, som vår egen kära QB Tom Brady. Bills har inlett med segrar över båda New York-lagen på bortaplan, varpå man hemmaklådde Cincinnati senast. Inte de tyngsta segrarna men likväl tre fundamentala inledande stenar i en stapel mot slutspel. Bills HC Sean McDermott har sedan han tog över laget 2015 långsamt drivit dem från ligans botten till ett lag med spännande framtidsutsikter. Men likväl ställs Billarna mot sin värsta nemesis i QB #12 Tom Brady; hans 28-3, varav 14-2 på bortaplan i Buffalo är det stående NFL-rekordet för en QB mot ett givet lag. Byggs det på ytterligare eller tar Bills sin första skalp sen 2016 (0-16, med Jacoby Brissett bakom centern)?

4 MATCHER I MATCHEN

1) Bills QB mot Patriots Secondary
Det är många som ser QB Josh Allen som den kommande sheriffen av AFC East, antingen redo att ta över efter eller Brady eller rent av genom att duellera ner honom. Ikväll får vi se hur styrkeförhållandet ser ut just nu. Allen är den nya tidens QB, som är atletisk, kreativ och gärna scramblar. Detta görs både av tvång och av egen vilja. Han har sackats 5 gånger hittils, och fumblat 4 bollar, vilket såklart riskeskalerar med ett flexibelt rörelsemönster. Men tre TD via luften och själv löpt in två gör att saftblandarna bör rotera för fullt hos Patriots försvar. New England har under de senare säsongerna bitvis haft rejäla huvudbry hur rörelsebenägna QB ska hållas. Dessbättre är Patriots Front-7 mer mångsidig än på mycket länge vilket gör att Allen och hans playcaller OC Brian Daboll måste ha gjort ett väldigt gediget förarbete för att kunna justera i sista sekund utifrån Patriots intentioner. Allens ackuratess finns i fickan, men sagt löper han gärna också. För Patriots handlar det om att kollapsa fickan så han tvingas bekänna färg mot ett secondary som inte släppt en TD på över fyra matcher (då Jets TD senast var via INT:s och muffad mottagning på punt). Ingen av Patriots bakplansspelare tycks vara tveksamma till start och man har dessutom gemensamt håvat in 6 INT:s. CB #24 Stephon Gilmore parar förmodligen främst med CB #30 Jason McCourty, SS #23 Patrick Chung och FS #32 Devin McCourty, men räkna med att nyåterpåskrivna CB #31 Jonathan Jones fortsätter vara en viktig och passande bit när man växlar in nickelförsvar. Många spelare byts ut varje säsong, men ett antal stöttepelare som inte alltid belyses, har stor betydelse för kontinuiteten. Jones har blivit en sådan. S #21 Duron Harmon en annan. Bills behöver betydande leverans från offensiva linjen och WR-kåren (Zay Jones, Vic Beasley, John Brown och Robert Foster) i form av separation från sina bevakare. Även veteran-RB:n Frank Gore behöver putta in ett gediget understöd. Och spännande TE:n Dalton Knox. Annars kan Allens kväll bli fylld av ovanpåliggande frustande Patriotsförsvarare.

2) Patriots RB mot Bills ILB/OLB
Patriots springsspel fortsätter att hacka. Arbetet via marken är inte obefintligt, men har ännu inte givit offensiven den avlastande förmåga som ett fungerande springsspel har. Ett lagsnitt på 97 yards per match är i minsta laget med den potential man sitter på. Mycket last har lagts på RB #26 Sony Michel, men han har ännu inte hittat något personligt flyt eller fått något gratis av välsmorda blockscheman från OL, FB och TE. Och nu med FB #46 James Develin borta åtminstone till vecka 13, så behöver Patriots säkerligen omformulera en hel del springsspel. Springsspelet har ju en stor fördel i Bradys rutin och förmåga att läsa och skifta offensiv uppgift in i sista sekund men detta måste vara ett alternativ till alternativet. Med förra veckans inledande offensiva uppvisning kanske Patriots offensiv bara ska gå ut och göra det omvända: låta de enkla, betrodda passpelen öppna upp för ett springsspel som ges större utrymme efter en initial arbetsförflyttning av Bills-försvaret? RB #28 James White förväntas vara tillbaka efter fruns barnafödande, vilket såklart är ett tillskott, framförallt i Red Zone, men han tar få tunga yards på egen planhalva. RB #34 Rex Burkheads fotproblem känns nästan som ett värre avbräck än Whites tillskott. Har stunden kommit för rookien RB #37 Damien Harris måntro? Bills har hittills levererat ett ganska strongt springsförsvar med 87 yards per match, och skulle behöva en fortsatt relativ nedstängning på den här nivån.

3) Bills Secondary mot Patriots WR/TE
Ovanstående punkt postulerade att Patriots anfall fungerar gott via Bradys arm. Dock finns där några frågetecken som kan behöva rätas ut. Där infann sig en viss mättnad i andra halvlek mot Jets. Det är inte lätt att trumma på fullständigt rakt igenom 60 minuter, men man märkte en tydlig skillnad när WR #11 Julian Edelman tvangs utgå med potentiellt skadade revben. Läkarrapporten efteråt var dock negativ ur skadeperspektiv, vilket såklart var positivt. Han kvarstår dock som questionable på fredagens skaderapport. Hur står det egentligen till med honom och anser man att det är värt att chansa i en vecka 4-match mot Bills? Utifrån bådas 3-0 och divisionsrivaliteten så skulle jag ändå luta mig mot ett nej. Edelmans vara-eller-icke-vara är oerhört central för laget och utifrån HC Bill Belichicks tidigare beslut med nyckelspelare så kan han mycket väl vilas. Förtroende för WR #13 Pilip Dorsett har ju vuxit en hel del, och tillsammans med en allt mer harmonisk WR #10 Josh Gordon och försäsongsraketen WR #16 Jakobi Meyers så kan Edelman kanske sparas. Det är nästan så man hoppas att det görs och banar väg för Meyers. Eller random sen påskrift direkt från gatan. Hur matchar Bills mot Bradys mottagare då? CB Tre’Davious White är en spirande klisterlapp som redan plockat två bollar i år. Sätter man sitt vassaste kort mot Gordon eller är deras längdskillnad på drygt en decimeter ett skrämmande faktum? Deras rutinerade safetyduo SS Jordan Poyer och FS Micah Hyde har varit en del i det Billsförsvaret som hållt Tom Brady till enbart tre TD genom luften på de fyra senaste mötena. Under samma tid har TB12 kastat 4 INT:s. Utan Edelman så blir Bills uppgift betydligt överkomligare, men oavsett behöver man hålla ner Patriots progress genom luften till uppskattningsvis max 2 TD. Annars blir det tufft.

4) Patriots OL mot Bills Pass Rush
Problemen med Patriots O-line ligger kvar som en nyårsfylla långt efter att den obligatoriska pizzan inmundigats. Veckans frågetecken har berört huruvida man faktiskt avser att att ta tillbaka T #76 Isaiah Wynn från IR eller inte. Reglementet gör det möjligt att återinföra två IR-placerade spelare efter 8 veckor. Men enbart två, vilket skulle innebära att antingen WR #15 N’Keal Harry eller ovan nämnda Develin tvingas avstå resten av sin säsong. Oavsett så har ledartaben fortsatt att pränta in Patriots spelbok i de sent ankomna ersättarna till Wynn och draftförhoppningen T #63 Yodny Cajuste, som även han är indisponibel. RT #61 Marcus Cannon var tillbaka senast och spelade fullt godkänt men blindsideblockern LT #72 Marshall Newhouse har huserat som sjuk på skaderapporterna. Newhouse bjöd för övrigt på den klockrena liknelsen till Patriots hemsida, hur det var att byta kant som Tackle; “Som att torka sig med andra handen”. Borde bli T #74 Korey Cunningham som får äran att avskärma Bills anstormande blodhundar. Alternativet att flytta LG #62 Joe Thuney ger upphov till fler nya ansikten på fler platser, vilket sällan är att rekommendera, när kontinuitet är en vinnande faktor. Bills 4-3-försvar har förmodligen sin bästa möjlighet via kanterna och då i form av DE Jerry Hughes och DE Trent Murphy, båda två rutinerade herrar. Frågan är om man kan agera så kvickt, samspelt och oortodoxt att man kan överraska Patriots O-line, samtidigt som Brady tvingas leta öppningar och missar att se framstormningen.

TIPSET

Detta är den första rejäla bekänna-färg-matchen för säsongen. Buffalo erbjuder en högljudd, fientlig och dildoinkastande(!) omgivning vilken kommer göra allt för att få Patriots ur balans. Jag tror man dessvärre kan lyckas, varpå Bills steppar upp sitt spel på en för sig själva mycket hög nivå. Men räcker det? Nej jag tror inte det. Vi vinner, men det blir tight. Gostkowski avgör med 30 sekunder kvar, 30-27.

// Johan Lundahl, Patriots Sweden