FÖRUTSÄTTNINGAR

Inte heller Jets offensiv var kapabel att plocka ner ett högt flygande Patriots försvar som för andra gången denna säsongen lyckades nolla ett hemmalag. Senast detta hände var 1952. Inte heller de bejublade Bears 1985 eller Ravens 2000 har hållt motståndarna till färre poäng än vad Patriots lyckats med på de inledande sju matcherna. Motargumentet med fördelaktigt spelschema viner såklart tätt genom luften från belackande håll och det är från och med nu Patriots behöver steppa upp ytterligare ett steg. Håller man upp en tillåten passningsratio på motståndar-QB:n till nuvarande 50,8 så kan NFL redan lämna över pokalen. Men där finns såklart en klar poäng i att kommande QB:ar heter bl.a Prescott, Wentz, Watson, Jackson och Mahones. Söndagskvällens dito heter QB Baker Mayfield och var draftetta 2018, och således mycket eftertraktad inför sitt inträde i ligan. Han kommer med ett Cleveland Browns som var lite outsidertippade inför säsongen, men hittills varit en besvikelse med 2-4 record, och en jobbig väg om man vill knö sig förbi Ravens och Steelers i AFC North. Det ryktades att Patriots var sugna att utföra en monstertrejd för att nå honom, men detta långskottet var aldrig nära att realiseras. Och så här i efterhand så var det väl kanske tur. Mayfield är visserligen framtiden för sig, men ett krasst konstaterande är att ingen kastat lika många INT:s som honom i år, då han tveksamt stoltserar på 11. Detta kommer han definitivt behöva fila bort ikväll när han gästar Foxborough. Han har en spännande uppsättning verktyg i Browns tänkta sprudlande offensiv men det ska som sagt till något extra för att nöta ner Patriots Boogeymen-försvar till en nivå som överkommer det en inte hundraprocentig, men likväl okej offensiv kan pressa fram Any Given Sunday. Förra gången lagen möttes så hade QB Tom Brady precis suttit av sin orimliga 4-matchers avstängning, vilket Browns snällt fick känna på. 70% completions, 3 TD, 406 yards genom luften och 127,7 QB-ratio. Tar gärna en repris på den!

4 MATCHER-I-MATCHEN

1) Browns Pass Rush mot Patriots O-Line
Det generellt bäst fungerande vapnet mot Patriots under 2000-talsdynastin har varit att pressa Brady det grövsta och kollapsa hans ficka så snabbt som möjligt. Många har försökt, men få har lyckats över 60 minuter, eller för delen tllräckligt många minuter. Blitzande försvar har ofta fått se sig själv bli stekta av en spelläsande QB som direkt justerat eller på uppstuds exploaterat det uppkomna manöverläget. Belichick är ofta mycket ödmjuk inför motståndarhoten, och detta lyste verkligen igenom när han på Patriots hemsida pratade om DE Myles Garrett, 2017 års draftetta, som redan skrapat ihop 9 Sacks i år (vilket är en delad förstaplats) och totalt 29.5 under karriären. Räkna med att han tänker sniffa upp luckor i Patriots offensivlinje för att fira tiojubileum på GOAT. Välvuxen, spänstig, rapp och därtill väldigt mångsidig uppställningsmässigt. Tar sig runt utsida, snurrar invändigt och låser upp två gubbar för sina medspelare att utnyttja. Patriots problem på linjen kvarstår allt jämnt och med Trade Deadline mycket så går diskussionerna hårt ifall det är här man behöver förstärkning. RT #61 Marcus Cannon och LT #72 Marshall Newhouse kommer båda få känna på denna rejäla utmaningen. Motdrag från Patriotshåll bör vara en hel del 2-mot-1 situationer, där man sätter tilliten i att övriga linjespelare löser sina uppgifter. Utan ordinarie block-TE och FB så kommer ansvaret spridas runt på TE #82 Eric Tomlinson, OL #66 James Ferenz och OL #65 Jermaine Eluemunor. Det har varit någorlunda framgångsrikt mot ex. J.J. Watt de senaste säsongerna. En av de som känner Patriots tillvägagångssätt i skyttegravarna är DT Sheldon Richardson med fyra säsonger hos Jets i bagaget. Vi får hoppas att OL-mitten kan plocka upp hans kraft och mittkollegan DE Larry Ogunjobi och därtill klogga igen motorvägarna fram mot Brady. Överbemanningen mot Garrett kommer kosta ett passningsalternativ varje gång. Vi får se om tiden löser detta bekymret.

2) Patriots Run Defense mot Browns RB
Browns springsspel är en fundamental faktor för att ge Mayfield tillgång till hela sin spelbok när matchen vecklar ut sig. Mannen som håller i nyckeln är RB Nick Chubb, som hittills snittar goda 5,3 yards per spel och är på väg att knäcka den där 1000-yardsmarkeringen som han föll precis bakom i fjol (996 yards). 6 TD på lika många matcher påvisar att han hittat ett okej flow och roll i Browns utvecklande offensiv. Idag kommer han behöva hitta luckor genom en föränderlig skog av illvilliga motståndare, som hittills egentligen bara haft problem mot Frank Gore och misskommunicerat i ett stort spel mot Redskins. Patriots valde i veckan att trejda iväg Michael Bennett efter en allt mer minskande andel snaps och därtill en dispyt med tränarna. Hans fördelar kom inte fram tillräckligt i Patriots varierande uppställningar och därtill uppsteppande från bl.a. DT #70 Adam Butler och DE #55 John Simon. Dessa herrar har vunnit mycket i förstavågen vilket underlättat för ILB #58 Jamie Collins (tillbakakommen från just Cleveland) och ILB #52 Elandon Roberts att omöjliggöra stora genombrott centralt. De senaste säsongerna har Patriots stundtals haft synbara problem att stänga sina kanter, men detta har inte varit fallet hittills. Kan Browns hitta en väg förbi här, genom att listigt överföra något som vad till synes ser ut att vara ett passpel, till ett utsidelöp, så tror denna pessimist att Patriots försvar kan hamna i svårigheter. Tackling i öppet fält är alltid till nackdel för spelaren som reagerar ut mot ytan. Även andrastringen RB Dontrell Hilliard har tryckt in 2 TD (på bara 7 carries) så alternativet har visat sig funka om Chubb hårdbevakas.

3) Browns WR/TE mot Patriots Secondary
Mayfields problem är inte att han är omgiven av en orutinerad eller otillräcklig offensiva komplement. Det är något annat som fallerar. För med både WR Odell Beckham Jr och WR Jarvis Landy idog löpande omkring en så är 5 TD på 6 matcher definitivt i underkanten av okejsektorn. Denna renommerade duon har enbart levererat 1 TD tillsammans, vilket är en stor anledning till att många troendes inför säsongen står inför en tippningsmässig kalldusch. TE Ricky Seals-Jones har inte varit oerhört frekvent använd, men visat sig vara ett gångbart alternativ när Beckham och Landry blivit tungt bevakade. Browns har också betydande problem med sin O-line, vilket såklart inte underlättar årets uppgift. Clevelandspelarna känner förmodligen av förväntningarna på ett på pappret vass offensiv. Hela organisation vädrar lite morgonluft för första gången på många år, inte minst efter en okej rookiesäsong från den förväntade nya härföraren. Avbräcket av förstarunde-TE David Njoku är en annan stolpe ut-faktor, men faktum är att Mayfield har tagit en hel del förhastade beslut att lämna fickan och därifrån har det kommit en del rejäla ankor. Detta rimmar såklart ytterst dåligt när man på bortaplan måste tampas med årets INT-maskin. Patriots bakplan har spritt ut brytningarna broderligt så när som på DB #31 Jonathan Jones och med 14 bollstölder så intensifieras pressen på Mayfield att hitta sina gubbar. Cleveland bör nog försöka sig på “tråkigt” effektiva mellanlånga passpel över mitten, efter att ha sålt in sina springspel rejält. Visserligen lurkar Collins med 3 INT:s stundtals där, men Secondary har varit oerhört klipska i sitt sätt att täcka, skära av och gemensamt läsa av motståndar-QB:ns önskemål. Jag vågar säga att mer än en INT ikväll, så försätter Browns sina små chanser att skrälla.

4) Patriots RB mot Browns Front-7
RB #34 Rex Burkhead är fortsatt bosatt i skadeprotokollet och det är ingen större skräll att anta att han blir en av sju som landar utanför kvällens 46:a. Hans snabbhet och mer direkta djuphot har saknats för att fylla ut Patriots springsspelskostym. RB #26 Sony Michel gjorde ju ett “hattrick” mot Jets, men jag tvivlar att detta är huvudämnet i RB-coachen Ivan Fears veckoschema, utan det faktum att Patriots snittar under 100 yards per match. Detta i nära samklang med Offensiva Linjens tillkortakommande är det som tydligast viftar bort Patriots från den tydliga SB-finalisten man annars kunde utmålas som. RB #38 Brandon Bolden har blivit oväntat betydelsefull i säsongsinledningen och kommer onekligen att slängas in en spring-fångst-mix, där RB #28 James White blir centralpunkten med sin utarbetade tillit med Brady. Han har dock inga insprungna TD i år och ett uppsteppande här hade såklart varit betydelsefullt, speciellt med tanke på Patriots TE-problem och osedvanligt svala Red Zone-produktion. Tittar man enbart på TD, så ligger 7-0 Patriots enbart på 19:e plats med 53,33% (jämförelsevis 62,86% i fjol, vilket det knorrades om då). Browns har dock också sina problem. Tredje sämst vad gäller uppgivna springyards per match (154 yards) är inget som skrämmer motståndarna och tillåter man detta så kommer också Patriots offensiv ges flera möjligheter ju längre matchen lider. Den säsongsförstörande skadan på ILB Christian Kirksey påverkar såklart negativt, men i den höga andelen yards man släppt bör man också påtalat att merparten kom mot 49ers och Ravens som båda toppar den kolumnen i ligan. LB Joe Schobert och Buccaneersförvärvet LB Adarius Taylor kan komma att bli ytterst viktiga i hur de lyckas läsa Michels intentioner längs backen.

TIPSET

Efter förra veckans meterologiskt usla spådom så har jag ödmjukt gnuggat min nydiskade palantír. Jag ser ytterligare en seger hägra men tyvärr ser jag inte att de två mest påträngande problemen släpper. Sanu blir direkt en del av ett passningsspel som på egen hand klarar av att vinna matchen. För första gången i år så sker ett flertal kommunikatonsmissar i försvaret, men likväl tillåts inte Mayfield att dominera. 26-17 med TD från Edelman, White och Bolden. K Mike Nugent gör säsongens längsta FG från +45 yards.

// Johan Lundahl